Hemtjänsten fick inte koka vatten
Uppdaterad 2015-07-14 | Publicerad 2015-02-23
Gudrun, 88, ville bara att hemtjänsten skulle koka lite tevatten till kvällsmackan.
Det tog en månad.
– Jag tycker att det är så fånigt, byråkratin inom hemtjänsten är hemsk, säger hon.
När synskadade Gudrun Kullgren Nilsson i Säffle för tre år sedan ville ha te till kvällsmackan sa hemtjänstpersonalen att de bara fick koka vatten på morgonen.
– Jag tänkte att det är väl inte så konstigt, de var ju ändå här klockan nio på kvällen. De kan väl koka lite vatten? säger Gudrun till Aftonbladet.
Står inte i pärmen
Men när hon bad hemtjänstpersonal om hjälp med vattenkokningen fick hon nej. "Det står inte i pärmen så det får vi inte göra", sa medarbetaren.
Som Aftonbladet rapporterade i förra veckan är byråkratin kring vad en hemtjänstmedarbetare får göra är minst sagt krånglig. När kvällshjälpen sa nej vände sig Gudrun Kullgren Nilsson till biståndsbedömaren.
Men inte heller biståndsbedömaren kunde bevilja Gudrun varmt vatten på kvällen.
– Hon sa att hon inte hade mandat att bestämma det och att hon behövde ta upp det med fler chefer.
Det tog en månad
Ärendet traskade runt hos hemtjänsten. Efter en månad fick till slut Gudrun ett mycket byråkratiskt brev där det stod att även kvällspersonalen skulle få koka vatten åt henne.
– Byråkratin är så fånig så jag inte kan annat än skratta. Det är befängt att det ska gå igenom så många kvarnar i kommunen för att få en sådan här sak beviljat, säger Gudrun.
Säffles socialchef, Karin Krönenstedt, känner inte till detaljerna kring ärendet och hänvisar till äldreomsorgschefen. Hon är dock otillgänglig när Aftonbladet försöker få tag på henne.
– Som jag ser det finns det ingen anledning att det ska ta sådan lång tid, säger Karin Krönenstedt.
Det här är inte enda gången Gudrun Kullgren Nilsson i Säffle stridit mot hemtjänstens byråkrati.
62 olika personer på ett år
För ett par år sedan hade hon 62 olika hemtjänstmedarbetare på ett enda år. Eftersom hon inte såg kunde hon inte känna igen de olika medarbetarna.
– Det känns väldigt otryggt när det kommer okända människor. Det är ju viktigt för oss som är synskadade att kunna känna igen rösterna.
Nu har Gudrun bara 13 olika personer som kommer hem till henne.
– Deras röster har jag lärt mig att känna igen, säger hon.
”Två timmar är rimligt”
En annan gång så bad hon hemtjänsten om att få en timma extra till handlingen.
– Jag har två timmars hjälp varje vecka för handling, men det räcker inte långt för mig som synskadad, säger Gudrun.
Önskan nekades av hemtjänsten men Gudrun överklagade till Förvaltningsdomstolen. Där fick hon avslag.
– Jag fick ett brev där det stod att "två timmar var rimligt för att jag skulle få en skälig levnadsnivå", säger Gudrun.
Då tog Gudrun saken i egna händer. Hon kom överens med personalen om att ställa in handlingen var tredje vecka och på så sätt fick hon tre timmar på sig.
– Jag måste ha tre timmar på mig, jag hinner inte på två timmar, säger hon.
”Byråkratin är löjlig”
Gudrun vill klargöra att det inte är hemtjänsten eller personalen som är problemet.
– Det är byråkratin som är så löjlig, säger Gudrun.