Bankernas övervinster symtom på att något är sjukt
Hur sunt är det att storbankerna tjänar femton gånger mer än matjättarna, eller att vinsterna ökat med över 600 procent på drygt 20 år?
Bankernas rapporter berättar allt man behöver veta om vad som är fel i svensk ekonomi.
Det är mysterium att politikerna låtit det hända.
Ett vanligt tecken på att makthavare tappat markkontakten är när de börjar förutsätta att omgivningen är idioter.
När Swedbanks vd Jens Henriksson skulle försvara bankens höga vinst under tredje kvartalet, 12,9 miljarder kronor eller sex miljoner kronor i timmen, antydde han att vi alla borde brista ut i ett gemensamt glädjetjut.
”En hållbar bank är en lönsam bank. När vi tjänar pengar så kan vi använda de pengarna till att finnas där för våra kunder”, sade han till Sveriges Radio.
Ha, ha, finnas där? Som i 0,3 procents ränta på lönekontot? Eller bolåneutgifter som för många kunder ökat 3-4 gånger de senaste två åren?
Det Jens Henriksson tror att vi vanliga dödliga inte förstår är att Swedbank inte bara är en lönsam bank, utan i allra högsta grad överlönsam.
Avkastningen på aktieägarnas kapital är nära 20 procent. Den enda gången det legat så högt är 2006, året innan den globala skuldbubblan brast.
Swedbanks resultat har hittills i år ökat med 74 procent, en vinstökningstakt som många snabbväxande it-bolag skulle dö för.
Swedbank, Handelsbanken, SEB och Nordea (den svenska delen) gjorde under årets första nio månader en rörelsevinst på 131 miljarder kronor. Tillsammans står de för runt 80 procent av den svenska bankmarknaden.
ICA och Axfood, som står drygt 70 procent av matmarknaden gjorde en sammanlagd vinst på knappt 8 miljarder.
Det är faktiskt ganska sjukt.
För att förstå hur den här situationen uppstått behöver vi backa lite.
1999 tjänade Swedbank, Handelsbanken, SEB och Nordea sammanlagt drygt 25 miljarder kronor. I år lär slutsumman landa på runt 180 miljarder.
Det motsvarar en ökning med över 600 procent.
En gammal tumregel är att bankernas utlåning inte ska växa snabbare än ekonomin i stort. Så har det inte riktigt sett ut i Sverige.
Enligt SCB har skulderna, för hushåll plus företag, ökat från 3 000 miljarder 1999 till över 12 000 miljarder 2022, alltså fyra gånger.
BNP har under samma tid bara växt hälften så snabbt.
Där har ni förklaringen till bankernas vinstfest. Det betyder att de har ett väldigt tydligt incitament att försöka öka medborgarnas skuldsättning så mycket som möjligt, ju mer lån desto högre intjäning.
Det är politikens roll att bromsa. Det har svenska folkvalda inte gjort. Tvärtom faktiskt.
- Ränteavdraget är en statligt subventionerad rabatt på försäljningen av lån.
- Slopad fastighetsskatt gör att kunderna har råd att låna mer.
- Momsfrihet för banker.
- Misslyckad bostadspolitik som bidragit till att pressa upp priserna.
- Slapp reglering. Ett krav för kapitalinsats vid bostadsköp infördes först 2010 och obligatorisk amortering inte förrän 2016.
- En lagstiftning som ger långivare mycket stark ställning gentemot låntagare.
Lägg till en extrem lågräntepolitik från den statliga myndigheten Riksbanken och det utgör närmast en garanti för att överskuldsättning.
Mycket riktigt tillhör också Sverige världens högst belånade nationer, sett till den privata sektorn.
Varför väldigt lite gjorts åt detta tillhör ett av de stora mysterierna i svensk politisk historia.
Kostnaden för detta misslyckande lever vi i just nu - en ekonomi som stannar av, fallande bostadspriser, stigande arbetslöshet och en annalkande fastighetskris som för tankarna till 90-talet.
Vinsterna är privata, fakturan för förlusterna skickas till det allmänna.
Så vad kan göras nu? I många andra länder, där räntorna också skjutit i höjden, försöker politikerna omfördela en del av banksystemets övervinster. I Tjeckien, Spanien, Italien och Lettland har det införts extra skatter för banker. I Lettland har man gått så långt som att överväga en tvångshalvering av bolåneräntorna, något som påverkar landets dominerande banker: Swedbank och SEB.
I Sverige infördes häromåret en så kallad riskskatt som drar in 6 miljarder extra om året, eller 3 procent av årets vinst.
Det möttes av ramaskri från bankerna.
Nyligen lanserade Socialdemokraterna ett förslag om en tillfällig skatt på bankernas vinster.
Bankföreningen, där förre S-tjänstemannen och numera Swedbankchefen Jens Henriksson är nybliven ordförande, är inte imponerad.
”Vi ska ha ett skattesystem som behandlar företag lika och som är förutsägbart”, sade han till Sveriges Radio.
Bankernas favoritmantra är nämligen att banker är som vilka andra företag som helst, och därför inte förtjänar särbehandling mer än din kvarterspizzeria.
Utom om det skiter sig förstås.
Då vill de gärna ha en hand att hålla i.
I början av pandemin föll ekonomin fritt. Merparten av landets företagare låg sömnlösa.
Förutom bankdirektörerna.
Till skillnad från alla andra aktiebolag kunde svenska banker som behövde pengar vända sig till statliga Riksbanken och låna till noll procents ränta. Hur mycket? Obegränsat.
Snacka om att ha någon som finns där när man behöver det.