Anonyma samtalet efter skotten: ”Jag ska säga vem som gjort det här”
Publicerad 2022-10-14
Den gängkriminelle 23-åringen var en av de tilltänkta måltavlorna – istället såg han Adriana skjutas.
Han och en vän försökte stoppa blödningen men 12-åringen dog.
Bara några minuter efter skjutningen ringde 23-åringen ett anonymt samtal till polisen där han pekade ut medlemmar ur Maynätverket.
– Ok jag ska säga till er vem som har gjort det här mordet och vem det är som suttit i den här bilen.
Klockan 03.27 den 2 augusti 2020 inkommer det första larmsamtalet från parkeringsplatsen till en McDonaldsrestaurang i Botkyrka.
– Det är en tjej som är skjuten. Hon är jätteliten. Under 15 år är hon, skjuten flera gånger, ropar en man i samtalet med 112.
I bakgrunden hörs skrik och gråt.
Mannen och en vän till honom berättar omväxlande och ber ambulansen att skynda. De berättar att de försöker stoppa blödningen. Att flickan verkar vara skjuten i lungan. Hon lever ännu men är illa däran.
– Jag håller ett hårt tryck, jag håller ett hårt tryck, upprepar en av männen.
”Sprayade” med skott
De två som ringer samtalet är de två män som tros ha varit de tilltänkta måltavlorna för skjutningen. Männen, 20 och 23 år gamla, är välkända av polis och utpekade att ha samröre med det kriminella Botkyrkanätverket och med det som polis även kallar för Norsborgsgrupperingen.
De i sin tur har i många år varit i strid med nätverket May som den här natten misstänks ha beväpnat sig och avlossat ett tjugotal skott.
Polisen misstänker: Han ligger bakom mordet på Adriana
20-åringen och 23-åringen har dock skyddsvästar på sig och dessutom något av ett försprång. 23-åringen beskriver senare hur han ser den vita Audin komma körande och hur männen i bilen, maskerade med vad han kallar coronamasker, stirrar på honom. När han ser dem börja plocka upp vapen springer han.
Det försprånget fick inte den 12-åriga flickan Adriana som var på platsen för att handla snabbmat. Hon och hennes vänner stod och tittade på menyn utanför för att bestämma vad de skulle äta när skotten, som enligt åklagaren i det närmaste urskillningslöst ”sprayas” ut från bilen, börjar vina.
Ringde anonymt samtal
En vän till Adriana beskriver i förhör hur han ser att hon ramlar men att han tror att hon duckar.
När den vita Audin i hög fart lämnat platsen är några av dem som springer fram för att försöka hjälpa Adriana de två tilltänkta måltavlorna. De ringer 112 och försöker stoppa blödningen tills polis och ambulans kommer till platsen.
För utredarna stod det snabbt klart att 20-åringen och 23-åringen inte bara var några förbipasserande vittnen utan en del av konflikten. I förhör som hölls med dem efteråt berättade de om det som hänt men var tydliga med att de inte visste vilka som utfört skjutningen.
Men förundersökningen visar hur 23-åringen, redan samma natt, ringde ett anonymt tipssamtal till polisen.
– Ok jag ska säga till er vem som har gjort det här mordet och vem det är som suttit i den här bilen, inleder han.
– Ska jag säga till er namn det enda jag vet det är namn?
I samtalet namnger han två män ur nätverket May, det nätverk som 23-åringen och hans allierade varit i strid med under en lång tid. En av männen är är på fri fot men häktad i sin frånvaro för inblandning i dödsskjutningen. Den andre är avförd.
Åklagaren: Att döda ett barn var att gå för långt
Men trots fel namn blir samtalet en av de ledtrådar som gör att polisen snabbt kan börja titta mot Maynätverket.
– Den här personen själv har ju inte medgivit att han ringde samtalet, men det kommer vara en del av processen, de här uppgifterna som lämnas. Man skulle kunna säga att den "gruppering" som de här uppgifterna gällde var helt rätt rätt miljö att titta på, säger åklagare Lukas Molander.
Att en dödsskjutning leder till åtal är mer ett undantag än en regel. De gängkriminella vägrar att prata med polisen, även när de själva är måltavlor.
Eftersom 23-åringen själv nekar till att ha ringt det anonyma samtalet är motivet till varför han gjorde det oklart.
Men chefsåklagare Anna Svedin tror att mordet på den 12-åriga Adriana fick till och med de gängkriminella själva att känna att man gått för långt.
– Vanligtvis vet de kriminella alltid vem som mördat vem och varför, man är stolt. Här var det helt tyst. Man förstod tidigt att man gick för långt när man sköt flickan och ingen ville förknippas med att ha dödat ett barn.