Cake Cowboy tröttnade på homofobin – lämnade Österlen
Publicerad 2023-07-12
När konditorn Markus Lundqvist trakasserades av nazister slöt hela Kivik upp.
Men stödet mattades av – och ersattes med homofobiska gliringar. Förra året fick han nog och lämnade Österlen.
– Ska jag be om ursäkt för att jag existerar, för att jag är den jag är?
2016 slog ”Cake Cowboy” upp dörrarna i semesteridyllen Kivik på Österlen.
Markus Lundqvists stora dröm, en butik och konditori med cowboytema, blev verklighet.
Butiken blev populär och Markus bakade åt lokalbefolkning och turister. Men det var inte alla som uppskattade nytillskottet i byn.
Markus, som själv är homosexuell, flaggade med regnbågsflagga utanför butiken. Flaggan stals och butiken utsattes för skadegörelse.
Två år senare kom ännu en attack.
– Nazisterna satte sina klistermärken på entrédörren, ritade hakkors på fönsterrutorna. Sen kom dekalen med ”Krossa homolobbyn” på min bil. Då började det bli väldigt läskigt för då förstod jag att de visste var jag bor, säger Markus.
Fick fängelse
Nynazistiska Nordiska motståndsrörelsen tog på sig flaggstölden och dekalerna. På deras nättidning Nordfront publicerades en kränkande text där gruppen skrev att de tagit bort byns ”homolobby-flaggor” för att ”säkra kärnfamiljens existens”.
Formuleringarna användes senare i en anmälan till justitiekanslern, och Nordfronts ansvarige utgivare dömdes till fyra månaders fängelse.
När händelserna inträffade upplevde Markus ett enormt stöd i byn. Ett trettiotal andra företag hissade Prideflaggan och många hörde av sig. Även kyrkan deltog i manifestationen.
– De reagerade jättefint då. Men sedan gick ju folk tillbaka i gamla spår.
Blev nekad på restaurang
Stödet dog ut – och i stället har Markus upplevt gliringar och obehagliga kommentarer.
När hans kollega stod själv i butiken kom en man in, reagerade på regnbågmönstren på vissa varor och sa att homosexuella är äckliga, berättar Markus.
Han har också varit med om att han och hans kollega blivit nekade i dörren på restauranger där det uppenbarligen funnits lediga bord.
– Det tog jag rent personligt. Jag tog det som att vi inte var välkomna.
Han känner också andra som upplevt homofobin. En gång kom ett par och fikade i butiken. De hade varit på en nyöppnad restaurang och var väldigt ledsna, berättar Markus.
– Det var två tjejer, de beställde sin mat. Sen ligger det en lapp på maten där det står kränkande ord mot dem. De tog väldigt illa vid sig.
Vid det här laget började Markus få nog.
– Jag kände att jag vill inte mer. Som homosexuell vill du inte leva i ett samhälle som vill dig illa och kommer med gliringar till dig.
Flyttade till familjen
Förra våren flyttade han och Cake Cowboy till hemstaden Lysekil i Bohuslän. Här finns också problem och ovänliga människor – men här har Markus också sina nära och kära.
– Ska jag behöva be om ursäkt för att jag har en regnbågsflagga utanför dörren, då vill jag i alla fall ha min familj och mina syskon nära.
Visst fanns det fler anledningar till flytten – Markus ville expandera och omsatte inte tillräckligt mycket på Österlen.
– Men hade det inte varit så här, så tydligt, då hade jag inte flyttat.
Hoppas att någon tar kampen
Han minns en fin stund från butiken i Kivik, som fick en hbtq-stämpel utan att de egentligen ansträngt sig, säger Markus.
– Det var alla möjliga konstellationer där. Där satt två nunnor, ett gaypar, två lesbiska. Det var den finaste stunden på hela Österlen. Det var det här jag ville med regnbågsflaggan – hälsa alla välkomna.
Till Ystads Allehanda har Markus tidigare sagt att han hoppas att någon annan ska hålla den regnbågsfärgade fanan högt på Österlen, och stå upp för homosexuellas rättigheter.
– Det var en kvinna i butiken som blev provocerad av flaggan. Jag förklarade min vision, tycker du inte att alla ska vara välkomna? Hon gick ut genom dörren med ett leende. Man förklarar det man kan, att det inte bara handlar om Pride och folk som springer halvnakna i en parad.
– Folk reagerar ofta för att de inte vet vad det handlar om. Ju mer folk ser regnbågsflaggan, desto mer accepterat blir det och det blir en vardag.
