Dolt nätverk i Sverige tillverkar materiel till Ukrainas försvar
Publicerad 09.53
Ett dolt nätverk i Sverige förser Ukraina med detaljer till drönare, snabbladdningsmekanismer till automatkarbiner, minattrapper och annat materiel. Under 2023 tillverkade nätverket tiotusentals stabiliserande fenor till bomber.
Ett 20-tal personer spridda över landet ingår i nätverket, de flesta högutbildade ingenjörer, någon är egen företagare som haft råd att gå i tidig pension. Tillsammans har de 50 3D-skrivare för att tillverka plastdetaljer som ukrainska försvaret behöver.
Den informella ledaren för nätverket är en medelålders kvinna, akademiker, ingenjör, specialist på företagsorganisation.
Så här ser en motståndsrörelse ut:
En familj som sitter och äter middag i ett stillsamt villaområde. I källaren, i rummet där barnen tidigare spelade rockmusik, arbetar åtta 3D-skrivare. Skrivarna arbetar dygnet runt, surrar tyst, ibland hörs ett snabbt vinande ljud när en skrivares arm gör en hastig rörelse. Rummet blir varmt av maskinerna som ständigt är i gång, för behovet i Ukraina är ändlöst.
När familjen har ätit klart kommer kvinnan att gå ner i källaren för att byta plasttråd till en skrivare, packa klart en kartong, samtala via krypterad chatt med andra medlemmar i nätverket.
Liksom så många andra upprördes hon över Rysslands anfall på Ukraina 24 februari 2022 och samlade in pengar till flyktingar.
Julen 2022 köpte hon en 3D-skrivare som present till familjen. De gjorde bokstäver, tvålkoppar, skyddsskal till mobiler och annat. En leksak mer än ett produktionsverktyg.
En person hon hade kontakt med i flyktinghjälpen frågade om hon kunde printa materiel åt ukrainska försvaret också.
Kvinnan vill vara anonym av säkerhetsskäl. Jag kallar henne Eva i den här texten.
Det svenska nätverket ingår i ett internationellt som kallar sig Wild Bees, Vilda bin. Det finns i 21 länder och är en viktig leverantör till Ukrainas försvar.
Svenska Wild Bees har enligt Eva bland annat tillverkat 6000 minattrapper, tiotusentals röda varningsflaggor för minor och – förra året – tiotusentals stjärtfenor till 40 millimeters Natogranater. I stället för att skjuta dem med automatkanoner som avsett konverterar ukrainarna en del granater till bomber som släpps från drönare. Fenorna behövs för att stabilisera bomben.
– Vi har tillverkat sammanlagt 100 000 objekt, säger Eva.
Hon beskriver Wild Bees som en internationell koncern och antyder, som en landchef gärna gör, att Sverige är en av de effektivaste avdelningarna.
– Vi är som ett företag. Vi tar emot order och ritningar från Ukraina, gör tester och testserier innan vi producerar fullskaligt.
Hon tar fram en attrapp av en mina och demonstrerar överdelen som har en lika mjuk platta som de autentiska ryska.
– När plattan sviktar utlöses minan. Det är viktigt att minan känns och ser ut precis som en verklig. Vi köper ett grönt plastämne från Spanien för att få den exakta gröna färgen som ryska minor har. Det är viktigt för utbildningen inte bara av soldater, utan också gränsvakter, civila och skolbarn.
Attrapperna används även av ukrainska försvaret på riktiga minfält. Om försvaret lägger ut 100 minor kan 20 vara attrapper som bidrar till att fördröja de ryska soldaterna: minröjarna måste ju ta hand om attrapperna också.
Eva håller fram en plasthylsa med två små vingar.
– Den kallas fjärilsmina. Ryssarna har släppt ett par miljoner över Ukraina. De innehåller flytande trotyl och exploderar när du rör dem. Vi gör dem bruna, gröna och senapsfärgade, samma färger som ryssarnas. Det är viktigt att de är autentiska så att barn lär sig att inte plocka upp den lilla tingesten, hur lockande den än är.
Eva har fått underhandsfrågor från förband vid fronten om Wild Bees Sweden kan tillverka skal till äkta minor också, vilket inte är aktuellt.
Det svenska nätverket har utvecklat detaljer till ett droppsystem för att släppa bomber från drönare.
– Vi provprintade en handfull. Ukrainarna var nöjda.
Stabiliserande fenor tillverkade den svenska organisationen tidigare i stor skala, snabbladdare till automatkarbiner gör de fortfarande. Eva visar hur man stoppar in patronerna och trycker på en spak så att de förs ner i magasinet.
– Soldaterna kan ladda om på vintern utan att behöva ta av sig vantarna och förfrysa händerna. Det går fortare också. Är du tre sekunder snabbare än ryssen är det han som dör och inte du.
Eva reser mycket i sitt arbete. På så vis kan hon träffa andra medlemmar i nätverket på järnvägsstationer och kaféer.
– En resväska med plasttråd till skrivaren byts mot en väska med printade saker.
Hemlighetsmakeriet är nödvändigt, säger hon. ”Inte ens mina grannar vet vad jag gör.”
– Vi har en gedigen säkerhetskontroll av alla vi rekryterar. Du ska kunna samarbeta, ta kritik och vara uthållig. Du får börja med att tillverka enklare saker. Efter testperioden är vi tre medlemmar som intervjuar den nya personen. Mycket av det vi gör är det hög sekretess på. En utvecklare i något förband i Ukraina skickar en datafil. Jag får inte tillgång till helheten, bara den del som jag kan överföra till min printer. En gång frågade jag hur en specifik detalj skulle användas. Jag fick inget svar av säkerhetsskäl.
Eva tillägger:
– Wild Bees-grupper i andra länder har utsatts för infiltrationsförsök. Vi vill inte ha ryska spioner eller extremister i vår organisation.
Å ena sidan låter hennes redovisning om en romantisk berättelse om motståndsrörelser under andra världskriget, å andra sidan talar hon som en företagsledare.
– Vi är sakorienterade och fullständigt odramatiska. Som ett företag. Du ser inte våra medlemmar på några demonstrationer. Vi är inriktade på resultat, att påverka konkret för att bidra till freden i Europa. Det är ett hårt arbete. Du får gå upp mitt i natten för att byta plastrulle till printern om det är bråttom med en leverans. Allt ska administreras, allokeras, testas, packas, skickas. Vi levererar alltid perfekt kvalitet.
I garaget bredvid rummet med skrivare har hon rullar med plasttråd och flyttkartonger. Varannan vecka skickar den svenska organisationen cirka 20 kartonger med materiel från sina två logistikcentra i södra och Mellansverige. Varje kartong väger 6,7 kilo. En packlista specificerar innehållet och Eva lägger alltid med en 3D-printad plastfigur, ”Sankt Javelin”, ett helgon som håller den amerikanska pansarvärnsroboten Javelin i famnen.
Eva säger att 65 procent av produktionen är varningsflaggor och minattrapper för utbildning.
– Vi har distribuerat utbildningsmaterial till alla 24 regionerna i Ukraina. Tidigare hade de bara planscher som såg ut som svenska skolplanscher på 1950-talet.
35 procent av produktionen är detaljer till försvarsmateriel, men Eva värjer sig mot entydiga ord som vapendelar.
– De grejor vi tillverkar är bara plast, inget annat. Vad ukrainarna gör med dem är deras sak. Tullen har öppnat våra lådor och släpper igenom dem.
I ett och ett halvt år har Eva arbetat med Wild Bees samtidigt som hon sköter ett heltidsjobb och har familj. Hon har aldrig varit i Ukraina men lever med kriget varje dag.
– I går talade jag med en expert på närstrid i Kramatorsk. Vårt nätverk gjorde en snabb insamling och skickade 7 500 kronor som bidrag till en nattkikare.
Eva har arbetat med 110:e brigaden i Donetsk och berättar om ett tillfälle då hon fick ett svar på sms:
”Vi är just utsatta för ett stort angrepp. Jag återkommer när jag får möjlighet.”
– Sedan fick jag veta att hela deras ingenjörsteam utplånades, både manskap och utrustning försvann efter en direktträff.
Stolt berättar hon att den svenska avdelningen av Wild Bees arbetar på direkt uppdrag åt den statliga myndigheten i Kiev som ansvarar för räddningstjänst och civilförsvar.
– Vi levererar övningsminor till dem. Det är ett ärofyllt uppdrag.
Verksamheten finansieras med donationer från privatpersoner och företag.