Polischefen släpper succéroman
Publicerad 2020-01-22
Det började som ett löfte till sig själv för över 40 år sen. ”När jag lärt mig svenska ska jag skriva en bok”.
Nu är den utgiven av en av nordens största förläggare och en av de mest lyssnade ljudböckerna i Sverige. Uppsalas polischef Jale Poljarevius debuterar som kriminalförfattare.
Våren 1975 kom han till Sverige. 11 år gammal och kunde inte ett ord svenska. Något som polischefen inte tidigare berättat är att han faktiskt först fick bekanta sig med det nya landet i just Uppsala.
– Sommarmånaderna då -75 bodde jag i Uppsala, jag hade till och med min första skolvecka här då. Jag gick en måndag till fredag, i vad jag tror var Vaksalaskolan, innan morfar berättat att han fixat en lägenhet åt oss i Vallentuna, säger Jale Poljarevius.
Och det var till just sin morfar som han då först berättare om drömmen att skriva en bok.
– Jag hade precis börjat lära mig svenska då och sa till honom att en dag ska jag kunna det så bra så jag till och med ska kunna skriva en bok. Morfar tyckte det lät som ett bra mål.
Skakade liv i pojkdrömmen
Men det skulle ta tid. 45 år närmare bestämt, innan han tog steget. Det var då den nära vännen och författaren Karl Eidem skakade liv i polischefens pojkdröm.
– Jag har hjälpt Karl och bidragit med expertiskunskap som polis åt honom när han skrivit sina tidigare böcker. Men aldrig varit involverad på det här sättet.
Det är under många och långa promenader med vännen som boken växt fram. En kriminalroman om ett gisslandrama. Inspirationen är hämtad från verkliga händelser. Dels från de internationellt uppmärksammade gisslandraman som inträffade i Sverige under 70- och 80-talet. Men också från Baltikum och Ryssland. Polischefen själv har även lite erfarenhet från att arbeta med just den typen av brott.
– En gång har jag haft tillfället att arbeta i en gisslansituation. Då lyckades vi lura oss in på ett listigt sätt och få stopp på det hela. Vi valde dock att gå i en annan riktning än att använda den situationen i boken.
Så boken baserar sig inte på verkliga händelser?
– Det är faktiskt en salig blandning. Man vill ju göra det någorlunda trovärdigt. Så det finns alla sorters människor och händelser med. Det dyker upp alla möjliga olika poliser i den här boken.
Chockerande beskedet
Jale Poljarevius är inte den enda som slagits av tanken att skriva sin egen bok. Många stöter dock på patrull och en lång rad av refuseringar innan det till slut blir någon debutroman. Polischefen däremot fick snabbt ett överraskande besked från förläggarvärlden.
– Jag har ingen aning om hur man gör bok. Men vi skickade ut manuset till olika bolag för att se om vi skulle få napp. Rätt vad det var kom det ett mail från ett av nordens största förläggarbolag, Saga Egmont. Dem sa det att de haft manuset uppe på möte och bedömt att det var intressant. Vi fick kontrakt på en gång. Jag tappade hakan, det var en chock.
Nästa chock lät inte vänta på sig för Jale och Karl. Ingen mindre än Stefan Sauk togs in för att låna ut sin röst till ljudboken. En ljudbok som minst sagt har tagit emot väl av de krimintresserade.
– Jag fick se försäljningssiffror i går kväll och just nu är Barnsjukhuset den fjärde mest sålda ljudboken i Sverige. Jag fattar ingenting, säger Jale Poljarevius.
”Massor med kritik”
Men är det då lämpligt att en polis ägnar sig åt fiktion? Den frågan har han ställt sig själv, och han är beredd på att andra också kommer göra det.
– Jag räknar med att det ska komma massa kritik. ”Har du inget bättre för dig”. Det får jag leva väl med, det är fritt att tycka så. Men hittills har det bara varit väl mottaget.
Inspirationerna har varit många. För Jales egen del har Gösta Ekman och Rolf Lassgårds tolkningar av Sjöman/Wahlöös böcker länge varit favoriter. Han berättar också om hur han som ung och nyutexaminerade polis slukade ”Hamilton”-böckerna så fort de kom ut.
–Det är kanon! Jag älskar dem! Vi ska inte ens tala om mannen på taket eller Mannen från Mallorca. Varje lucia har jag och frugan som tradition att titta på den. Det är hur bra som helst.
Uppföljaren
Tanken som Jale Poljarevius och Karl Eidem haft med den egna boken ”Barnsjukhuset” är att det inte ska gå att slita sig från den. De vill ständigt hålla läsarnas intresse på helspänn och inte tråka ut med detaljer om antalet prylar ett insatsfordon innehåller. Och nu vill han även läska med att det kommer en uppföljare.
– Ja det är klart det blir. Man kan inte avsluta boken så som vi gör utan att titta på att göra en till, säger Jale Poljarevius.