Rusning till Hemvärnet efter invasionen: Inga Åsa-Nisse-vibbar
”Det är ingen lek längre”
Uppdaterad 2022-04-15 | Publicerad 2022-04-14
SKÖVDE. En Åsa-Nisse-organisation för skjutglada gubbar?
Nej, en avgörande del av Sveriges försvar om kriget skulle komma.
Efter den ryska invasionen av Ukraina har intresset för den frivilliga delen av försvaret exploderat och hittills i år har 20 000 har anmält sig. Uppdraget: att skydda sitt närområde.
– När man ser vad som händer i Ukraina inser man – det är ju det där vi ska göra, säger Petronella Jeppsson, 36.
AK 4:orna hänger snett över bröstet på soldaterna där de går på led nerför kullen. Med avstånd – det ska vara svårt för fienden att träffa flera vid ett anfall.
Jedi, schäfer och patrullhund, lyfter nosen i luften och leder dem in i ett brant skogsparti. Soldaterna gör tecken till varandra, tystnaden bryts bara av grenar som knakar under kängorna. Jedi byter riktning ut på ett öppet fält. Vid en skogsdunge hörs ett skrik.
Bakom en buske ligger en människa.
– Vi har en person, skriker en av soldaterna som går fram mot människan, en man i huvtröja.
Petronella Jeppsson tar upp sin komradio.
– Vi har tagit fienden.
Det är fredag i slutet av mars och hemvärnssoldater från Skaraborgsgruppen har samlats för sin årliga övning på garnisonen i Skövde.
”Dammluckan öppnades”
I scenariot är Sverige inte i krig men det är oroligheter i Europa och vi har utsatts för sabotage mot viktig infrastruktur. ÖB, överbefälhavare Micael Bydén, har beslutat om hemvärnsberedskap.
Gruppen ska bevaka ett skyddsobjekt. En underrättelsebataljon från K3 agerar fiendestyrka och spanar på dem i området. Det var en av dem som de lyckades hitta och gripa med hjälp av Jedi.
Men årets övning har en annan underton. Det är krig i Ukraina och hotet mot Sverige har ökat.
– Det är klart att man tänker lite mer och att det blir lite skarpare när man ser vad som händer nu i Ukraina, man inser – det är det där vi ska göra, säger Petronella Jeppsson efter övningen.
Om överbefälhavare Micael Bydén beslutar om hemvärnsberedskap ska soldaterna här vara redo att ”lösa uppgift” på sex timmar.
– Styrkan är att man känner terrängen, kan alla småvägar och vet var det är lätt att ta sig fram. Man känner också till normalbilden och ser snabbt om något sticker ut, säger Peter Hederstedt, chef för Västra militärregionen, som är med på övningen.
I takt med att försvaret rustades ner efter kalla kriget har Hemvärnet fått en viktigare roll och utgör nästan hälften av Försvarsmaktens uniformerade personal.
I dag är cirka 22 000 svenskar med. Efter Rysslands invasion av Ukraina har man drunknat i nya ansökningar.
20 000 har anmält sig hittills i år, enligt Peter Hederstedt.
– Dammluckan öppnades den 24 februari. Det har aldrig varit så många ansökningar någonsin, vi har fått anställa fler för att korta ansökningsprocessen, säger Peter Hederstedt.
Gjorde lumpen på 90-talet
Det höga söktrycket gör att antagningsprocessen tar längre tid. De som gjort värnplikten och har militär utbildning kan antas snabbare. De utan slussas vidare till en av landets frivilliga försvarsorganisationer för en grundutbildning.
I en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, kan cirka hälften av svenskarna tänka sig att gå ut i strid om Sverige angrips. Cirka 85 procent kan ta en civil roll, som att hjälpa till med räddningsarbete eller ta hand om flyktingar.
– Försvarsviljan är ganska bra. Män är mer villiga än kvinnor att försvara landet, både i strid och civilt och de som har militär utbildning har en högre försvarsvilja än de utan, säger Daniel K Jonsson, forskare på FOI och en av dem som gjort rapporten.
52-årige Henrik står på skjutbanan med sin AK 4:a. Han tittar på sitt resultat på skjutprovet. De åtta männen har kastat sig ner till liggande, skjutit en rad skott, sedan upp på knä för att skjuta lite till.
Det går på tid och de ska få tio träffar på ”rätt” ställen av den människoliknande papptavlan.
Henrik har flera träffar i nedre delen av den människoformade tavlan, som skyddsvästen inte täcker. Han blir godkänd.
– Det var första gången, så det känns bra, säger han stolt.
Han gjorde lumpen på 90-talet och har varit med i Hemvärnet i sju år. Det är inte en organisation med Åsa-Nisse-vibbar och skjutglada gamla gubbar som en del tror, säger han. Medelåldern är 43 år i dag och organisationen har moderniserats både vad gäller utrustning och specialistförband.
”Ingen lek längre”
Att följa kriget i Ukraina är fruktansvärt, men har motiverat honom. Det har fått honom att bli aktiv igen efter några års frånvaro.
– Det är ingen lek längre. Men jag hoppas ju att det vi övar på aldrig ska hända, säger han och fortsätter:
– Jag vill försvara mitt land, vår demokrati och vår frihet. Ingen ska komma hit och bestämma över oss.
Petronella Jeppsson har gjort värnplikten och gick med i Hemvärnet när hon blev uppringd och värvad av organisationen för sex år sedan.
Hon tycker om gemenskapen som byggs upp med de andra soldaterna. Och uppmuntrar fler, både kvinnor och män, att gå med. Oavsett om man vill vara soldat eller inte.
– Man måste inte vara vid fronten, man kan hjälpa till med andra saker, som att laga mat eller köra fordon. Alla behövs.
Att öva inför ett ökat hot eller krig gör henne trygg snarare än orolig.
– Det skulle kännas läskigt att lämna min man hemma. Och vad händer med min familj i andra delar av landet? Men här känner jag mig trygg med vad jag ska göra.
