Från krigets fasor i Balkan – till prisbelönt i Sverige
Uppdaterad 2017-07-27 | Publicerad 2017-06-26
Negra Efendić vet hur vardagsrasismen ser ut.
Och hur den känns.
Men numera har hon hjälp – av Zlatan.
Negra Efendić tar avstamp i terrorattacken på Drottninggatan i april.
Precis som jag var hon på jobbet den dagen, bara några hundra meter därifrån.
Vi är journalister båda två, i samma koncern och till och med i samma hus, hon på Svenska Dagbladet, jag på Aftonbladet.
Men där går likheterna isär.
Medan jag fortfarande bor kvar i Huddinge, söder om Stockholm, där jag är född och uppvuxen, kom hon till Sverige som flykting från Balkan i början på 1990-talet.
Redan som elvaåring, när kriget kom till den lilla byn vid floden Savas strand i Bosnien, fick hon lära sig ord som massaker, koncentrationsläger och etnisk rensning.
Redan som elvaåring tvingades hon uppleva dagen, när hon trodde att hennes föräldrar var döda och föräldralös.
I sin prisade bok ”Jag var precis som du”, som hon fick Stora Journalistpriset för förra året, har hon berättat om flykten från Bosnien och uppväxten i Huskvarna i Sverige.
Det gör hon också i sitt sommarprogram.
Det är en stark berättelse i sig, men med vass ironi – och galghumor – gör Negra Efendić den ännu starkare.
Hon vet hur det är att leva på soc, hur det är att göra pappas SFI-läxor och hur det är att städa toaletterna på bensinmacken – med de andra sommarjobbarna får stå i kassan.
Hon vet hur vardagsrasism ser ut – och hur den känns.
Hon berättar om den så dräpande och lysande att jag nästan börjar applådera framför radion – fast jag egentligen borde gråta.
I början svarade hon aldrig emot, men en dag sprack den där tacksamhetsbölden – och ut klev hennes inre Zlatan.
En kraft som inte tar skit – från någon.
Som stolt och modigt höjer sin röst, som säger ifrån, som vägrar finna sig i att bli illa och nedlåtande behandlad.
En Negra Efendić.