Caroline, 23: ”Alla mina sätt att hantera min ångest försvann”
Publicerad 2020-06-23
- I fyra månader har Sverige kämpat mot coronaviruset. Världen är på många sätt förändrad och varken forskare eller politiker kan med säkerhet säga hur den kommer att se ut framåt. Samtidigt har dödsfall, isolering och arbetslöshet blivit en stor del av människors vardag.
- Statistik från stödorganisationer visar hur coronakrisen fått den psykiska ohälsan att öka drastiskt och samtalen till Självmordslinjen har ökat med 60 procent jämfört med samma period förra året. Allt fler som ringer är unga.
- I ”Hur mår du?” berättar fem personer hur de mått under våren och vilken känsla som satt djupast spår. Fastän de känt sig ensamma vet de att andra delar deras historia – och att det går att må bättre.
Psykisk ohälsa förväntas öka under coronakrisenSmå grejer kan få allting runt Caroline Mithander, 23, att kännas som att det rasar.
Katastroftänk till följd av ologiska tankar leder till ångest och oro.
Så kom coronakrisen och hela världen såg det värsta tänkbara.
Plötsligt var katastrofen en del av verkligheten.
– Alla som har problem med katastroftankar blir triggade av det som händer nu. Alla mina sätt att rationalisera min ångest försvann, säger hon.
Oron gör att klumpen, den som gör det svårt att andas och får kroppen att gå in i försvarsställning, förflyttar sig från halsen och lägger sig överallt.
Hela Caroline blir en klump av oro.
Coronakrisen har tvingat en hel värld att vara på sin vakt, att kämpa för liv och mot död, och Carolines generella ångestsyndrom med katastroftankar har blivit svårare att hantera.
Plötsligt är den här, krissituationen hon annars kan jobba bort som något som bara händer i huvudet.
– Det är en situation nu utom kontroll för alla. Den känslan är starkast för mig, känslan av katastrof. I vanliga fall mår jag bättre av att tänka logiskt, av att rationalisera, och kommer fram till att sannolikheten av det jag tänker är väldigt liten. Nu är det ju inte så, säger hon.
– Alla som har problem med katastroftankar blir triggade av det som händer nu. Alla mina sätt att rationalisera min ångest försvann.
”Är utmattande”
Att ha generellt ångestsyndrom med katastroftankar är som att ”jobba heltid och sedan heltid igen”, förklarar Caroline. Lika mycket tid som går åt till att försöka rationalisera det som händer i huvudet går åt till att ingen ska märka av det som händer.
– Det är verkligen utmattande. Man blir helt slut. Små katastroftankar byggs på och tillslut tror man att världen ska gå under. Allt som är rimligt försvinner och det är en ångest som egentligen kommer från ingenstans, säger hon.
– Det handlar om att du måste tänka om, att bryta tankeschemat och ändra mindset, men när en sån här stor grej händer hjälper det inte mig att meditera första tio minuterna på dagen. Det kan vara jättesvårt att veta hur man får bra hjälp, men jag har haft en superbra psykolog jag gått till under ett år.
Hur har dina katastroftankar varit under våren?
– Nu lever man i en konstant oro att det man tänker ska hända. Den här våren har jag var jätteorolig över så mycket mer än vanligt. Att någon jag känner ska bli sjuk eller att ännu fler människor ska bli sjuka, eller att jag aldrig mer ska få åka till min familj som bor 25 mil bort. I vanliga fall kommer allting i grunden från ganska ologiska tankar som jag har. Det kan vara en liten sak och då rasar min värld och så måste jag bygga upp den, men innan den är helt uppbyggd så kommer en till grej.
”Alltid på tå”
Psykologhjälpen har enligt Caroline varit ”livsförändrande”, plötsligt kunde hon se att det inte var något fel på henne. Det finns många fler som känner såhär och har tankar precis som hennes.
Men många lever med dem tills de brister.
– Inte alla vet att tankarna går att ändra på. Förr kunde jag inte skilja på sannolikhet och inte, vad som drabbade mig och vad som drabbade andra. Eftersom ångesten inte kommer från ett trauma eller liknande finns det inget att klassiskt ”bearbeta”, men det finns sätt att hantera det, säger hon.
För Caroline har det blivit viktigt att skriva ner allt hon tänker på papper. Hon punktar upp allting som känns jobbigt, en sak i taget, och sen läser hon det hon skrivit. Oftast räcker det för att kunna se sig själv utifrån.
Nu kommer jag konstant vara rädd för ännu en pandemi
Även promenader med något intressant i hörlurarna som distraherar tankarna eller med en vän som pratar om annat hjälper.
När det gäller coronakrisen så kan allting komma att sätta spår framåt.
– Det man är rädd för är att det ska bli svårt att ta sig ur tankarna senare. Tankesättet om katastrof och vad som egentligen är rimligt eller inte har ju försvunnit lite. Nu kommer jag konstant vara rädd för ännu en pandemi, innan har jag inte ens reflekterat över att det ska hända, säger hon.
– Jag har tänkt att det ska komma förhinder i mitt liv eller egna katastrofer, så kommer en global katastrof. Det är skitsvårt att hantera. Man är alltid på tå.
Chatta med Mindlers psykolog Elin Börestam - som svarar på dina frågor om psykisk ohälsa.
Tack alla som chattat de här två dagarna! Det är viktigt att lyfta hur man mår till sin omgivning och vill ni ha fler tips från Elin så finns en artikel med henne här.
Ta hand om er!
Om man har fobi för att prata i tfn eller video som det är nu... och hela samhället gör så nu, hur ska man bli av med sin telefonskräck på ett bra sätt?
KarroHej Karro. Låter tufft. Att mer eller mindre tvingas göra saker man inte känner sig bekväm med är begripligt nog krävande och olustigt. Försök undersök vad exakt och konkret du finner obehagligt i att prata i telefon. Kartlägg för dig själv vilka moment du kan behöva öva på och rangordna dessa moment utifrån svårighetsgrad. Jag skulle sedan rekommendera dig att stegvis öva på dessa moment. Börja med att ringa personer som står dig nära och som gärna har insikt i hur du upplever detta med att telefonera. Kanske kan du rollspela diverse telefonsamtal med någon eller några du har tillit till. Stegvis övning ger färdighet. Visa dig själv tålamod i processen. För varje samtal du genomför, ju närmare ditt mål kommer du. Lycka till!
Elin Börestam25 juni 2020Jag isolerade mig den 14 mars, mat hemkörd, apoteksvaror hemkört osv. Tar emot med handskar, torkar av alla varor med handsprit. Trasiga glasögon, klippte mig senast i januari, blev tvungen att med tandvärk gå till tandläkaren, han tog dock emot med visir och skyddsdräkt. Blev då nödgad att möta andra, kryssade fram på trottoar, backade i bland. Varit ute i naturreservat flera dagar i veckan dit jag tagit bilen, legat i mossan och sovit ibland. Hur tar man sig ur rädslan? Jag har svårt att se hur jag ska våga leva ”normalt” igen!
EllemHej Ellem. Låter som ditt liv har blivit en hel del inskränkt det senaste halvåret. Gott att höra att du tar dig ut i naturen. Hur ser det ut med sociala kontakter? Tar du hjälp av digitala verktyg för att på så sätt hålla kontakt med folk? Rädsla är en viktig känsla som ska hjälpa oss i farliga och hotfulla situationer. Din hjärna har tydligt tolkat den situation vi är i som mycket farlig och du har därför tagit till strategier för att hålla rädslan i schack. Situationen är helt klart allvarlig, men för din del låter det som att du gör mer än vad som rekommenderas av myndigheterna. Över tid brukar inte isolering vara en gynnsam strategi då det går ut över vårt välbefinnande och vår livskvalitet. För att övervinna rädslan behöver vi sakta men säkert möta det som vi räds för (och samtidigt förhålla oss till folkhälsoinstitutets rekommendationer). För detta behöver vi ofta göra en plan för hur vi bäst ska gå tillväga för att närma oss obehaget som kommer av att göra sådant vi är rädd för. En sådan plan och ett passande upplägg just för dig och din situation kan du få hjälp med genom att ta kontakt med psykolog. Att be om hjälp är en styrka, inte en svaghet.
Elin Börestam25 juni 2020Om man bara vill må lite bättre typ höja sitt eget mående på en dålig dag, vad skulle du rekommendera då? Känner att man har lättare nu att falla ner lite i en svacka. Tack för hjälp! Mvh Karolin
Karolin NilssonHej Karolin. Det finns mycket man kan göra, men bra att tänka på att göra det enklast möjligt så att inte steget blir för stort för att faktiskt genomföra det man tänkt. Gör gärna en lista på aktiviteter som du vanligtvis ägnar dig åt och prioritera aktiviteter utifrån svårighetsgrad/tillgänglighet och börja med det som du menar att du kan få genomfört redan idag. Fortsätt med det ett tag och gå sedan upp i "hierarkin" av välgörande aktiviteter. Några konkreta tips kan vara att laga en låtlista med musik som höjer stämningsläget något. Gå ut en tur medan du har din favoritmusik i hörlurarna. Sänd iväg låtlistan till en vän föra tt på så sätt visa omtanke för någon annan (som igen kan få oss själva att må lite bättre) och samtidigt upprätta hålla viktiga sociala kontakter.
Elin Börestam25 juni 2020Hej senast jag fick influensa så var det droppen som fick bägaren att rinna över, då "aktiverades" min utmattningsdepression. Är sedan 2 år frisk (Ja frisk blir man ju aldrig men mycket bättre). Men nu så blir jag stressad av allt som har med Corona att göra rädd att jag åker dit igen och även att inte veta hur man drabbas om man får det, även orolig för mina anhöriga. Min situation är mycket bättre nu men eftersom jag vet att det är lättare att åka dit igen. Jag har verktyg för att slappna av men detta tär på mig ändå.
N NDet är inte ovanligt att vi blir sjuka efter en längre period av stress utan återhämtning. Du beskriver en oro för att utveckla utmattningsdepression på nytt och har en samtidig oro för att du eller någon i din närhet ska insjukna i corona. Det finns sätt att hantera både stress och oro, och det bästa är att göra det i ett tidigt skede, innan det helt tar över. Jag vill rekommendera dig att ta kontakt med psykolog på fysisk eller digital vårdcentral för att redan nu ringa in de områden du kan behöva prioritera att jobba med - med stöd från din psykolog.
Elin Börestam25 juni 2020