Trump stress-testar världen
Donald Trump fortsätter att utsätta världen för återkommande stresstester.
Med de nya tullarna bränner han broar till nästan alla allierade och bryter mot internationella avtal.
Frågan är hur stor skada Trump hinner göra innan en efterträdare tar över.
Ingen borde egentligen vara överraskad över det Trump gör. Han har med en imponerande beslutsamhet genomfört vallöfte efter vallöfte.
Bara den senaste månaden har han sagt upp kärnenergiavtalet med Iran, flyttat USA:s ambassad till Jerusalem och infört stål- och aluminiumtullar mot USA:s bästa vänner och därmed tagit andra steget mot ett globalt handelskrig.
Innan dess var det Parisavtalet om klimatet och handelsavtalet för Stilla havsregionen som han kastade på sophögen.
Ändå hamnar världen i någon form av chocktillstånd varje gång Trump betar av ett nytt vallöfte.
Skälet är att de flesta av oss fortfarande inte begriper hur någon kan vilja riva ner den existerande internationella ordningen utan att ersätta den med något annat än anarki och den starkes rätt.
Brutal strategi
Det Trump gör är att han utsätter världens system för ständigt nya stresstester. Övertygad om att det är han själv och USA som kommer att stå där som vinnare efter alla omskakningar.
Man skulle kunna betrakta Trumps alla för omvärlden upprörande beslut som en brutal förhandlingsstrategi. Han inför tullarna mot sina vänner för att tvinga dem till eftergifter. Han säger upp Iran-avtalet för att försöka tvinga mullorna att göra ytterligare eftergifter. Han erkänner Jerusalem för att tala om för palestinierna att det är dags att godta en fred med Israel annars finns det snart ingenting för dem att hämta.
Det är den hårdföre affärsmannens och maffiabossens strategi. Ett stenhårt slag i magen följt av en uppmuntrande klapp på axeln. Strategin innehåller dock ett stort riskelement. För om de övriga spelarna inte agerar som förväntat kan Trump och USA bli en lika stor förlorare som övriga världen.
Uppförandekod
Sedan andra världskriget har det internationella samfundet ägnat stor kraft åt att successivt försöka skapa ordning i det kaos som då rådde. Resonemanget var att alla skulle tjäna på om man satte upp regler för hur länder ska uppträda mot varandra, på vilka villkor världshandeln ska ske, vad som är ok och vad som inte är det. Ytterst för att man därigenom skulle undvika att konflikter eskalerade till krig. I värsta fall ett nytt världskrig.
Denna ordning har på intet sätt varit perfekt men den har ändå tjänat de flesta länder väl. Vi har sett en välståndsutveckling av aldrig tidigare skådat slag de senaste 70 åren, även om klyftorna samtidigt ökat.
Nu har Trump på kort tid, med god hjälp av några auktoritära ledare, gjort sitt bästa för att montera ned denna världsordning. Än så länge har det skett utan att nya krig startats men förmodligen är det bara en tidsfråga innan även den barriären bryts.
Alla krig mot alla
Om Trump tycker att USA på något sätt behandlas orättvist i världshandeln hade ett alternativ varit att sätta sig ner med västvärldens ledare och resonera om vad man i så fall ska göra åt det. Men Trumps stil är provokatörens.
När det gäller stål är inte Europa det stora problemet för USA. Kina subventionerar sin stålindustri med statliga medel och trycker ut en överkapacitet av stål på världsmarknaden. Här kunde USA och deras allierade ha gjort gemensam sak mot Kina och därmed haft en större chans att tala kineserna tillrätta.
Nu blir det ett allas krig mot alla. EU har redan aviserat att man inför tullar på varor som tillverkas i delstater där Trump har många väljare. Man drar också USA inför världshandelsorganisationen WTO för brott mot WTO:s regler. USA hävdar att man inför tullarna av nationella säkerhetsskäl. EU kallar det ren och skär protektionism.
Konsumenter betalar
Även grannarna Mexiko och Kanada svarar med mottullar. Mexiko köper nästan lika mycket amerikanska varor som hela EU tillsammans.
Så Trump riskerar att skapa en hemmasnickrad ekonomisk kris i ett läge då världsekonomin tuffar på förhållandevis bra.
De som i slutändan får betala är världens konsumenter. Priserna kommer att stiga. Med ökad inflation följer sannolikt höjda räntor och boräntor.
Om inte alla sansar sig och plockar bort tullarna efter några månaders tuppfäktning.
Än står världen pall men ingen vet hur länge.