Elaf fick sin pappa att lämna hederskulturen
Uppdaterad 2021-03-26 | Publicerad 2021-03-25
När Elaf Ali växte upp var hon rädd för sin pappa.
I dag står han på hennes sida i kampen mot hedersförtryck.
Aftonbladet har träffat en far och en dotter som båda, på sitt sätt, slagit sig fria.
Elaf Ali har alltid älskat att skriva. Från barndomen genom tonåren skrev hon dikter, låttexter, noveller. Hon drömde om att bli journalist.
– Men jag trodde aldrig att jag skulle kunna skriva om mitt liv. Allt jag gjorde under min uppväxt var ju att dölja hur jag hade det, säger hon i dag, när hon är vuxen och har gjort just det: skrivit om sitt liv.
Boken heter ”Vem har sagt något om kärlek?” och den är på många sätt en osannolik bok. Undertiteln ”Att bryta sig fri från hedersförtryck” förklarar varför. Elaf Ali skulle egentligen inte sitta här, i det stora förlagets pampiga mötesrum och prata om vad hon varit med om. Hon är ju kvinna.
– Först förstod jag inte varför mina bröder fick göra vissa saker men inte jag, säger hon om hur hon som barn fick upp ögonen för att hennes föräldrar hade andra regler för henne än för pojkarna.
– De fick gå hem till sina kompisar efter skolan. De fick gå och simma. De behövde aldrig få höra att kläderna de hade på sig var opassande. De fick spela fotboll på gården. Jag fick sitta på balkongen och titta på.
Från den dagen Elaf fick sin första mens, när hon var tio år, förändrades hennes tillvaro helt. Plötsligt var skolan och hemmet de enda platserna hon fick vara på. Hon fick inte följa med till simhallen med klassen, eller åka på lägerskola. Inte ens hem till kompisar fick hon gå, med risk för att hon skulle möta okända män eller pojkar. Hon säger i dag att hon såg ett mönster. Men inte förrän hon frågade sin pappa rakt ut varför så mycket var förbjudet för henne förstod hon på riktigt.
– Han förklarade att det var på grund av vår sharaf, som är arabiska för heder. Det var nog första gången jag hörde det ordet.
Elafs upplevelse är långt ifrån unik. I Sverige lever, enligt en statlig utredning från 2014, åtminstone 100 000 unga mellan 16-25 år under hedersförtryck. Det rigida normsystemet som hårt straffar den som avviker har en tusenårig historia och finns, eller har funnits, inom de flesta religioner. Men också utanför. Hedersförtryck har egentligen mindre att göra med religion och mer med kultur i bredare bemärkelse. Det finns också inom olika hederskulturer skilda betydelse av heder. Strategierna för hur den kan upprätthållas skiljer sig också, men gemensamt är att mannen är familjens överhuvud. Elafs familj har muslimsk bakgrund och rötter i Irak.
– Familjens heder sitter i kvinnan, förklarar Ali Al Gharbawi.
Han är Elafs pappa. Att han också sitter här i dag är även det nästan osannolikt. Han som drog Elaf ut ur videobutiken i håret, för att hon pratat med en kille. Han som svarade ”Ja” på frågan om huruvida han skulle döda henne om hon drog vanära över familjen. Att han nu kommit hit och, med tolkhjälp från Elaf, ärligt kan säga att han är glad över att hon skrivit en bok om att slå sig fri från hedersnormer är något väldigt stort.
– Jag tog efter min pappa som tog efter sin pappa, säger han om hur det kom sig att han blev en man som utövade hedersförtryck.
– Det var tradition för mig att sönerna kunde vara friare. Deras handlingar påverkar inte familjens rykte. Men hur en dotter beter sig slår tillbaka på hela familjen. Pappans roll blir att skydda och kontrollera dottern, eftersom att skydda henne är det samma som att skydda hela familjen.
Ali kom till Sverige tidigt 1990-tal. I Bagdad arbetade han som läkare. Han och hans fru hade redan fyra barn när de flydde från kriget. Två äldre söner, två yngre döttrar, Elaf är äldst av dem. Väl i Sverige slog de sig ned utanför Kristianstad och fick ytterligare ett barn, en dotter.
Omställningen från ett bra liv i Irak till arbetslöshet och språkförbistring i det nya landet slet på äktenskapet. Elafs föräldrar skilde sig när hon gick på gymnasiet. Pappa Ali flyttade, men lyckades ändå hålla dottern under uppsikt. Var hon bara två minuter sen hem efter skolan ringde han och frågade var hon var.
– Jag kände mig övervakad hela tiden, säger Elaf.
– Även sådant som inte hade med det faktiska förtrycket att göra var svårt. Relationen mellan mig och mina föräldrar var ju inte öppen. Om jag mådde dåligt, som alla tonåringar gör, så kunde jag inte prata med dem. Vi var inte nära varandra. Ibland känns det som att de var mindre föräldrar och mer folk som fanns där för att kontrollera mig.
Elaf säger att hon var rädd för sina föräldrar när hon växte upp. Trots det accepterade hon aldrig förtrycket fullt ut. I boken delar hon tvärtom med sig av en rad situationer där hon sagt nej, protesterat, ifrågasatt. Hon lyckas stå emot tjatet om att gifta sig med en man som släkten valt. Hon lyckas få flytta till Stockholm, efter ett helt år av övertalning. Till slut lyckas hon till och med få ta ett jobb som innebar att hon skulle inte bara arbeta tillsammans med killar. Hon skulle resa jorden runt. Det var också då, när hon var 24 år, som hon insåg att inte bara hon hade kommit långt. Hennes pappa hade även han börjat se saker på ett annat sätt.
– Jag minns att jag var så rädd för att ringa honom och berätta om att jag fått jobbet, säger hon.
– Och så sa han bara ”Grattis!”. Jag blev så chockad. Det var första gången jag inte ens behövde kämpa för att få göra något jag ville.
Då förstod jag att något hade hänt.
Ali skrattar lite när han tänker tillbaka på situationen.
– Vid det laget visste jag att det var meningslöst att försöka övertyga dig att stanna. Du skulle ändå se till att få som du vill, säger han och beskriver vidare hur han steg för steg under åren han bott i Sverige börjat ifrågasätta hedersnormerna.
– Jag märkte att min familj tog skada av att leva så som vi gjorde. Och jag ville ju ha en lycklig familj. Jag kände att jag var tvungen att förändras. I dag ångrar jag mig djupt. Jag kommer ihåg vissa saker som har hänt och det gör mig jätteledsen.
Ali tittar på Elaf och fortsätter:
– Du fick ta allt. Dina systrar kom undan.
Eftersom Elaf är den äldsta av Alis tre döttrar blev hon mest utsatt. När hennes nio år yngre syster kom upp i den åldern som Elaf var när kontrollen var som hårdast hade pappa Ali redan börjat tänka annorlunda. I dag står han helt på sina döttrars sida.
Hans mer liberala livsstil och övertygelser har komplicerat relationen till släkten i Irak. Om de skulle få reda på att Elaf har skrivit en bok är han säker på att det skulle leda till problem för honom. Ett pris han säger sig vara beredd att betala. Det samma gäller för Elaf själv. Även om hon har sin pappas fulla stöd så vet hon att det finns andra släktingar som tycker att hon genom att tala öppet drar stor skam över familjen:
– Många i min släkt tycker inte alls att jag ska vara en talesperson för de här frågorna, säger hon.
– Jag har ju skrivit boken för att jag vill kapa banden till människor med det här tankesättet. Jag vill inte vara en del av det längre. Men eftersom hedersnormer är så komplexa så slår mina handlingar tillbaka på min familj. Det är en jättejobbig vetskap.
Elaf har fortfarande personer som står henne nära som inte har brutit med hedersnormerna. Bland annat hennes mamma. När hon talar ger hon intryck av att vara mer orolig för konsekvenser som kan drabba dem än vad hon är för sin egen del.
Precis som sin pappa menar hon ju att priset hon själv eventuellt kan komma att få betala är värt det. Hon säger att hon mer än kanske något annat hade behövt en berättelse som hennes egen, när hon kände sig som mest ensam och hjälplös.
– När det talas om hedersnormer hör man bara om tragedierna, säger hon.
– Om flickor som blir kidnappade, bortgifta, till och med dödade. Tänk om jag hade haft den här boken. Som handlar om en tjej som faktiskt lyckas slå sig fri och får med sig sin familj. Jag hade behövt den. I stället för att bara gå runt och vara rädd hade jag kanske kunnat få känna hopp.
I dag jobbar Elaf som journalist, precis som hon fantiserade om som liten. Hon ser fram emot att få resa runt och prata i skolor om sina erfarenheter. Livet som hon lever är på så många sätt diametralt motsatt det hennes pappa hade föreställt sig för henne när hon var liten. Mannen han var då hade inte tyckt att något av det hon gör är okej. Men medan hon förverkligar sina drömmar står han i dag utan tvekan vid hennes sida.
– Hedersnormerna handlar om att man som tjej ska vara tyst och inte ta plats, säger han.
– Därför är det extra häftigt att Elaf skrivit den här boken. Jag hoppas verkligen att den kan leda till att fler får en ökad förståelse för att hedersförtryck är fel.
Hedersnormer
Hedersrelaterade normer och förtryck handlar om att upprätthålla familjens heder. Normerna och strategierna kan se olika ut i olika kontexter. Hedersnormer handlar mer om kultur än om religion. Praktiken finns i de flesta religioner.
Familjer som efterlever hedersnormer har en patriarkal struktur. Mannen är familjens överhuvud och familjen förväntas leva efter strikta regler.
Kvinnans sexualitet utgör ett hot mot familjens heder. Därför blir det extra viktigt att kontrollera henne, då hennes agerande, hur hon klär sig, vilka hon umgås med och så vidare anses kunna dra skam över familjen.
Den som bryter mot hedersnormerna riskerar grova kränkningar, utfrysning, våld och i värsta fall att bli dödad.
Hedersförtryck i Sverige
Åtminstone 100 000 unga svenskar mellan 16-25 år lever under hedersförtryck, enligt en utredning från 2014. Sannolikheten är dock att siffran är ännu högre.
Enligt en studie av niondeklassare i Sveriges tre största städer från 2018 lever 7-10 procent av eleverna i Stockholm under hedersrelaterade normer och förtryck. Andelen i Göteborg är 8-13 procent, i Malmö 9-20 procent.
Även vuxna drabbas av hedersnormerna. 2017 rapporterade Sveriges Radio att en tredjedel av kvinnorna som mördats året innan dödats i hederns namn. 6 av 18 kvinnor. Även här är sannolikt mörkertalet mycket högre.
Källa: Elaf Ali, ”Vem har sagt något om kärlek?” (Norstedts, 2021)
Är du eller någon i din närhet utsatt?
Hjälp finns att få. Polisen, socialtjänsten och skolan har en skyldighet att hjälpa utsatta. Dessutom finns flera oberoende stödorganisationer som du kan vända dig till och som kan erbjuda både rådgivning och praktisk hjälp med exempelvis skyddat boende.
Om du är yrkesverksam eller ideellt engagerad och behöver råd i situationer där barn och vuxna är eller riskerar att bli utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld kan du ringa den nationella stödtelefonen. Nummer: 010-223 57 60
För mer information besök hedersfortryck.se