Jakten på årets okända vinnare

Svante Lidén

Grattis Tomas Tranströmer.

I år är äntligen Nobelpriset ditt.

Eller?

I morgon klockan 13 öppnar Peter Englund de världsberömda dörrarna till Svenska Akademiens allra hemligaste rum.

En liten konstpaus – så att kamerablixtrarna verkligen ska kunna illuminera tillställningen och hans egen uppsträckta uppenbarelse – sedan kommer beskedet.

Få kunde namnet

Och så nån som hojtar ”Äntligen” och så en massa applåder och så förståsigpåarna i publiken som kvittrar ”underbart” och ”fantastiskt” och försöker inbilla omgivningen att de läst den okände skalden från Långtbortistan sedan barnsben.

Som om vederbörande vore en gammal bekant.

Men även om författaren till äventyrs redan är lite småkänd så är det inte alltid så lätt. Vilket var fallet med irländaren Seamus Heaney som vann 1995.

Visserligen kunde vi stava till hans namn (pressmeddelande, liksom), men hur uttalade man det? Förnamnet till exempel?

– Tjimuss, försökte författaren Ernst Brunner.

Kollegan Torbjörn Säfve:

– Sjåmuss.

Astrid Lindgren:

– Ingen aning.

Bara ett ”m”

Dåvarande kulturministern Margot Wallström: ”Sjsj...Shahin?”

– Sjäjmuss, sa Aidan O’Brian på irländska tidningen Cork Examiner. Kollegan Liam Collins på Irish Independent instämde.

Sture Allén, då ständig sekreterare i Svenska Akademien, gick emellertid direkt till källan och frågade;

– Sjimuss, svarade Seamus.

– Hini i efternamn, förtydligade Mr Heaney.

 Ernst Brunner sa:

– Jag har sagt Tjimuss i 20 år och det tänker jag fortätta med! Tjimuss får kalla sig vad han vill.

I morgon får vi i alla fall veta vad pristagaren heter. Och om vi kan uttala namnet. Eller stava till det. Tranströmer stavas i alla fall med ett ”m”. Och Tomas utan ”h”. Bara så ni vet. Uti fall att.