55 plus – det är minus på arbetsmarknaden

Monica Gunne

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2012-09-12 | Publicerad 2012-09-11

En 55 plus ska veta sin plats och hålla sig borta från arbetsmarknaden.

Vi bör kasta in hand­duken och sakta låta oss förgasas någonstans i periferin.

Och ja, det gör vi så gärna, (ge oss bara litet lustgas), men vad händer då med samhället?

Vad händer med samhällsutvecklingen?

Och hur mycket är det tänkt, att den utpinade 25–45-generationen ska tåla?

Hur många är det tänkt, att de slitvargarna ska försörja?

Alla som slutat jobba och alla gamla (från 55–100 år).

Alla sjukskrivna och ut­försäkrade.

Alla som inte har något jobb och alla som aldrig kommer att få något.

Alla barn och ungdomar.

Och så har vi alla som studerar tills de är 33 och som sedan ska åka jorden runt för att ”se sig om” i några år.

Hela den här komplicerade ålders- och försörjningstrappan – hur ser den ut egentligen? Och vart tror vi, att den här gemen ­ samma resan är på väg?

Vem håller i spakarna?

Vem har betalt sin biljett? Vem snyltar i första klass. Och vem ges utrymme att fuska sig fram?

Och när tar bensinen slut?

Ja, inte vet jag.

På DN Debatt (2012-09-09) redovisas en lång rad fakta, som handlar om arbetsgivarnas syn på 55 plus.

Åldersfixeringen har ökat de senaste fem åren. En av tre som söker ett jobb uppfattar att deras ålder är ett problem.

Arbetsgivare vill inte anställa någon över 55 år.

I en undersökning med 30 000 arbetsgivare i 28 länder hamnar Sverige på jumboplats, när det gäller att behålla äldre kvar i arbete.

Men landet Sverige behöver inte fler pensionärer som softar på Guldkusten eller krattar löv på Gotland.

Landet Sverige behöver fler som jobbar.

Landet Sverige behöver fler som delar på den stora försörjningsbördan.

Och landet Sverige är inte som Grekland. Här vill äldre jobba. Enligt en EU-rapport vill 43 procent jobba efter 65 år.

Något annat att tänka på: i dag är 60 plus den starkast växande konsumentgruppen. Och de som är 55 plus står för 48 procent av försäljningen i till exempel dagligvaruhandeln (mat, blommor, toa­papper).

Summa summarum: 55 plus står för nästan hälften av landets samlade köpkraft.

Och bara den uppgiften borde ju få en och annan arbetsgivare att blixtra till.

Att till exempel tänka: vem vet vad en 55 plus vill ha?