Oskyldiga kan ha fått fängelse för spridande av försvarsuppgifter
Människor har kastats i fängelse för att ha spridit känsliga uppgifter om försvarsanläggningar.
Ett färskt avgörande i hovrätten väcker frågor - är de felaktigt dömda?
Jag skrev i går om domen, i vilken en man som av tingsrätten dömdes till tre och ett halvt års fängelse friades.
Hovrätten för Västra Sverige djupdök i paragraferna, skrivna under en tid då Tage Erlander var statsminister, och kom i veckan fram till att han inte gjort sig skyldig till brottet obehörig befattning med hemlig uppgift.
Det här är en dom som sätter ljus på liknande fall.
Den friade mannen drev ett nätforum där detaljerade uppgifter om Sveriges försvarsanläggningar publicerades.
Andra har dömts till fängelse för liknande spridningar, påpekar Mikael Kindbom, chefredaktör på nyhetsbyrån Blendow Lexnova, i en krönika i dag.
I det aktuella målet argumenterade åklagarna för att även om de de publicerade uppgifterna om försvarsanläggningarna var för sig var offentliga, så är en sammanställning av dem så känslig att de övergår till att vara hemliga.
Det resonemanget köpte inte hovrätten.
Andra domstolar har resonerat annorlunda då militärt överintresserade personer som deltog i forumets aktiviteter släpats till rätten.
Falu tingsrätt dömde en nämndeman till åtta månaders fängelse, Uppsala slog till med samma straff, för att ta några exempel.
Göta hovrätt gick också på åklagarnas linje och dömde en man till två år bakom murar.
Är de dömda i själva verket oskyldiga?
Frågan är på rak arm omöjlig att besvara. Den som läser exempelvis domen i Göta hovrätt noterar att en hel del av bevisningen återfinns i en bilaga som är hemligstämplad.
Den dömde kan med andra ord ha begått handlingar vi inte känner till, han kan ha gjort mer än att sprida uppgifter från internetsajten.
Men det kan också vara så att han blivit felaktigt dömd.
Det ser, i vart fall vid en ytlig betraktelse, onekligen motsägelsefullt ut att grundaren av ett forum frias och dess medlemmar fälls.
Synnerligen intressant är dessutom att det ogillade åtalet kommer efter att domarna för första gången i mål av det här slaget har bemödat sig med att läsa lagens förarbeten från 1950- och 70-talen.
Om människor har dömts till fängelse för att domstolarna inte gjort jobbet ordentligt, är det en skandal.
Frågan är vad som händer nu. De fällande domarna har vunnit laga kraft. Det innebär att den enda möjligheten till upprättelse är att ansöka om resning hos Högsta domstolen.
Det är ett mycket litet nålsöga. Att resning beviljas är väldigt sällsynt. De få gångerna det blir tumme upp är det i regel efter att ny och stark bevisning dykt upp.
Visserligen finns det också en bestämmelse som medger ännu en prövning om en dom grundar sig på ”rättstillämpning som uppenbart strider mot lag”.
Men det är sannolikt inte heller en framkomlig väg. Den juridiska kommentaren till Rättegångsbalken är sträng på den punkten.
Min slutsats är dyster:
Det är med betydande sannolikhet kört.
Även om de fällande domarna visar sig vara felaktiga, kommer människorna som har dömts till fängelse knappast att få upprättelse.
Det säger någonting om nuvarande system. Och det är inte vackert.
Det här är Oisín Cantwell