Platt fall för nazisternas maktdemonstration
När jag cyklade hem från nazisternas kraftansträngning på Kungsholmen såg jag turister, kvinnor med barnvagnar, lördagsshoppare, ungdomar som sakta flanerade genom stadens trängsel, jag såg storstadens fantastiska myllrande liv och det slog mig vilken kosmisk tomhet jag nyss hade lämnat.
Det var samma gamla nazister. Pär Öberg, mannen som kuppade sig in i kommunfullmäktige i Ludvika med 18 ynkliga röster. Fredrik Vejdeland – det är han med hästsvans och skägg. Simon Lindberg – partiledaren som berättade om en bok han läst.
Säg att 100 eller 150 personer lyssnade på dem. Detta var de svenska nazisternas herkuliska ansträngning, deras maktdemonstration inför valet!
Det är till och med fel att skriva svenska nazister för de hade bjudit in meningsfränder från hela Norden och ännu längre ifrån. En ung nazistisk konferencier höll på engelska en tapper sammanfattning av dagens budskap, en sammanfattning som antydde att han borde ägnat större kraft åt skolan än Adolf Hitler:
– We are not satisfied with the people running Sweden today or the world.
Självklart skreks de vanliga slagorden. Nordisk revolution! Utan pardon! Självklart skreks det vanliga hatet mot riksdagens partiledare. Folkförrädare! Självklart skrek talarna högt och hest på ett slags mini-Hitlervis. Självklart kom de vanliga antydningarna om avrättning av nazisternas fiender.
Men det var tomt omkring dem.
Nazisterna fyllde inte på långa vägar det utrymme de fått sig tilldelat på Kungsholmstorg, mellan kvarteren Mullbärsträdet och Vattumannen.
Deras vanliga skyddsstyrka i svarta uniformsliknande kläder och med plexisköldar fattade posto runt mötesplatsen. De hade ingen att slåss med. Gatorna runt torget var – tomma!
Längre upp och längre ner stod poliser och spärrade av och bortom de avspärrningarna var det inte ens särskilt många motdemonstranter. Deras röster – inga nazister på våra gator! – steg och sjönk som ett avlägset brus över torget.
Herre Gud vad ledsamt det var! Nazisterna gnällde. Polisen har inte gett dem de tillstånd de krävt. Per Sjögren – ännu en man från Ludvika – röt i mikrofonen att de inte är några lydhundar. "Vi är fria män och kvinnor!"
För att visa den saken skulle Nordiska motståndsrörelsen inte gå den anvisade demonstrationsrutten. Nordiska motståndsrörelsen skulle inte gå alls! Ha! Vad sa ni nu då! Man tänkte stå stilla på torget!
Det skulle väl vara ett slags maktdemonstration men blev en demonstration av hjälplöshet. Det låg nära till hands att tro att demonstrationen ställdes in därför att nazisterna skulle se pinsamt fåtaliga ut på den breda Norr Mälarstrand.
Så segade sig dagen fram.
Några nazister slog på trummor. Den unge konferencieren uppmanade publiken att mingla. Det bjöds på gratis kaffe och smörgåsar.
Partiledaren Lindberg berättade att han läst George Orwells dystra framtidsroman "1984". Han vågade sig på att i Orwells anda sia om Sveriges framtid. Om 50 år får vita heterosexuella män inte anställas i offentlig regi. Det blir obligatoriskt att gå i Prideparader som hålls överallt. Men om nazisterna får bestämma blir allt jättebra.
Utom för folkfienderna.