Ulf Kristersson hade en toppendag – sedan gick det sämre
Ulf Kristersson har varit statsminister i en månad – och vilken månad det har varit.
Den har varit kantad av brustna vallöften och besvikna väljare och segerns sötma mattats av en del sen statsministeromröstningen i oktober.
”Verkligheten” har inte varit god mot den nya moderatledda regeringen.
Ingen sysslar med politik för att förlora, men det är just det som Ulf Kristersson hållit på med de senaste fyra åren.
Trots Socialdemokraternas turbulenta regeringstid med återkommande regeringskriser, lyckades Kristersson använda kaoset till sin fördel. Inte ens första delen av valnatten kände sig Moderaterna som vinnare. Håglöst drack de bubbel i baren på hotellet där valvakan hölls.
Men så någonstans mitt i vände det.
Partiet hade slutat titta på sina egna siffror och fokuserade istället på hur många mandat högersidan skulle få. Och där gick Sverigedemokraterna som tåget. Bokstavligt talat, SD dansade segerrusigt conga-tåg in i natten.
Så fick Kristersson till slut bli en vinnare.
Med löften om att kraftigt sänka bränslepriserna, ersätta människor för deras skyhöga elräkningar, stoppa skjutningarna, sänka skatterna och bygga ny kärnkraft blev Kristersson statsminister.
Statsministeromröstningen gick som planerat. Tillsammans skulle de nya samarbetspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna samla 176 röster i riksdagen. Omröstningen gick som den skulle. Alla röstade som de skulle, och de liberala tjänstemännen utanför riksdagens plenisal kunde andas ut.
Alla var överens.
Det var Kristersson-regeringens bästa dag – hittills. Efter det har det bara blivit sämre.
Regeringsunderlaget var inte alls så överens som de ville ge sken av och förhandlingarna om det som blev Tidöavtalet drog ut på tiden. Verklighetens stjärnor stod inte heller i linje med regeringens vallöften. Det svåra ekonomiska läget parat med den höga inflationen krävde en stram budget.
Budgetens största satsning blev att sänka bränslepriserna, med under 1 krona litern. För den väljare som förväntade sig valrörelsens löfte om sänkningar på upp till 9 kronor var det en besvikelse.
Lika besvikna blev de elkunder som oroat sig för vinterns chockräkningar. Den 1 november hade den nya regeringen lovat att ha ett elräkningsstöd på plats. Det gick inte heller. Trots att Svenska Kraftnät kraftsamlade och presenterade sitt förslag i förväg och före den 1 november så visade det sig vara mer komplicerat än så.
Stödet blev i stället ett stöd till södra Sverige för det gångna årets elräkningar. När pengarna kan betalas ut är fortfarande oklart. Kristerssons besked om att det skulle bli före jul blev, till årsskiftet blev, till i början av nästa år. Men inget datum är klart och fortfarande står de svenska hushållen där utan stöd för sina elräkningar i vinter.
Det kommer bli en kall vinter för många, men då går det att falla tillbaka på Ebba Buschs tips om att ha på sig ullunderställ inomhus.
Så kommer vi till klimatpolitiken.
Genom att sänka skatten på bränsle, planera att sänka reduktionsplikten, höja körersättningen, slakta klimatbudgeten och inordna miljödepartementet under näringsdepartement har regeringen fått miljörörelsen efter sig.
Inte minst den nya miljöministern, liberalen Romina Pourmokhtari har haft en svår månad. På den återkommande frågan om hur regeringen ska göra för att kompensera de nu ökande utsläppen har hon inga svar.
I stället har hon upprepat att även den här regeringen har höga klimatambitioner och kommer att jobba för att nå klimatmålen.
Det sköt hennes regeringskollega och finansministern Elisabeth Svantesson brutalt ner genom att säga i en intervju med SvD att når vi inte klimatmålen så gör vi inte.
Romina Pourmokhtari har, om möjligt haft en ännu sämre månad än resten av regeringen.
Det kan mycket väl vara så att statsministeromröstningen den 17 oktober är den bästa dagen för den här regeringen för lång tid framöver. Som Kristersson själv uttryckte det i sin regeringsförklaring – det kommer bli värre, innan det blir bättre.