Käftsmäll för Le Pens parti – nu väntar politisk cirkus
När det provisoriska valresultatet presenterades klockan 20 i Frankrike trodde många inte sina ögon. Det högerextrema vinnarhålet hade förbytts i en vänstertriumf.
Men några majoriteter bjuder det nya franska parlamentariska läget inte på och nu följer veckor, kanske månader, av politisk osäkerhet i landet.
Det här är den största politiska överraskningen i modern fransk historia. Det är inte jag som säger det, det är den politiske analytikern och journalisten Alain Duhamel, 84 år gammal, några sekunder efter att det provisoriska valresultatet presenterades klockan 20 på söndagkvällen.
Det är svårt att beskriva resultatet i det snabbt utlysta parlamentsvalet på något annat sätt, även om Nationell samlings kandidater beklagade ”ett politiskt kaos” under kvällen. De har inte fel. Med ett valresultat där vare sig vänsterblocket, Emmanuel Macrons mittenparti och extremhögern får egen majoritet väntar veckor av politisk osäkerhet och kohandel i ett Frankrike som förbereder sig för invigningen av sommar-OS om mindre än tre veckor.
Efter första rundan för en vecka sedan såg Marine Le Pens parti ut att ha den parlamentariska majoriteten inom räckhåll. Den franska extremhögern stod på tröskeln till att få bilda regering i Frankrike. Dess premiärministerkandidat Jordan Bardella har anlagt mer statsmannamässiga manér den senaste tiden. Det 28-åriga politiska underbarnet är van att vara i opposition, men den sista veckan har han duckat debatter, förmodligen enligt kalkylen att det inte skulle stärka hans parti.
Nationell samlings väljare har enligt undersökningar varit de säkraste på sin röst, de minst troliga att byta sida på en vecka. Det höga valdeltagandet i den första omgången talade också för att extremhögern numer vinner på att folk lämnar soffan och går till vallokalen. Resultatet i EU-valet, som är skälet till att president Emmanuel Macron utlyste nyval, visade att fransk extremhöger hade muskler för att bli Frankrikes största politiska kraft.
Var det en proteströst? Så tycks Macron ha resonerat när han utlyste nyval och vädjade till fransmännen att välja mellan hans parti eller kaos. För en vecka sedan gick han sin hittills största politiska förlust till mötes. Hans parti Tillsammans blev tillintetgjorda av de franska väljarna, det handlade visst inte bara om EU.
En vecka senare står vi inför en helt annan verklighet.
Le Pens Nationell samling utökar sina platser i nationalförsamlingen men på söndagskvällen tyder mycket på att de landar någonstans på hälften av antalet stolar som nästan alla mätningsinstitut tillmätte dem för bara några dagar sedan.
Det handlar, till viss del, om taktikröster.
Det franska valsystemet, med två omgångar där vinnaren tar allt i varje valkrets, öppnar för att väljarna kan omorganisera sig och rösta bort den politiska kraft man gillar minst. Nationell samling har traditionellt straffats av detta. Det är ett parti som bildades av gamla nazikollaboratörer i ett land där andra världskrigets trauma fortfarande finns i det kollektiva medvetandet.
Taktikrösten mot Nationell samling i andra rundan, känd som den republikanska fronten, har avgjort många politiska val i Frankrike de senaste tjugo åren. Frågan som ställdes till vänster och mitten den här gången var om den fortfarande håller.
Det provisoriska valresultatet vid 20-tiden svarade med ett rungande ja.
I ett land där både den traditionella vänstern och högern ätits upp av Macrons mittenparti de senaste sju åren kommer vänsteralliansen Nya folkfronten ut som obestridlig vinnare, med 182 mandat av totalt 577 när nästan alla röster är räknade.
Även Emmanuel Macrons parti, uträknat från både höger och vänster inför andra rundan, gör ett oväntat starkt val med 168 mandat, även om man kommer att tappa platser i nationalförsamlingen.
Det finns just nu bara en tydlig förlorare och det är extremhögern. Efter tio år av konstanta landvinningar för Marine Le Pens parti går de visserligen framåt. Men 143 mandat, när det på förhand pratades om väl över 200, är en käftsmäll som det kommer ta tid att hämta sig från.
På söndagskvällen lämnade premiärminister Gabriel Attal in sin avskedsansökan. Han har de senaste veckorna tagit allt mer avstånd från partiledaren Macron, i takt med att det blivit uppenbart att presidenten blivit ett ok för sin egen politiska rörelse. Kanske förklarar det en del av partiets oväntat starka resultat. Men andraplats i valet ger inte legitimitet nog att styra landet.
Nu går uppdraget till vänsteralliansen av socialdemokrater, socialister, miljöpartister, kommunister och vänsterpartister, som inte presenterat någon premiärministerkandidat på förhand. Det kommer att bli en politisk cirkus. Folkfronten är sinsemellan oense om, i tur och ordning, kriget i Ukraina, kriget i Gaza och den omtalade pensionsåldern. Man skiljer sig åt i synen på EU och i nationella ekonomiska frågor har man vitt skilda förslag på reformer. Man kommer utöver detta sannolikt behöva bygga allianser med Emmanuel Macrons högermittenprojekt, ett berg som ser nästintill omöjligt ut att bestiga just nu.
Röriga tider väntar i Frankrike, sommarlovet får vänta. Marine Le Pen och Jordan Bardella får dra sig tillbaka och slicka sina sår. Det här var en smäll de i sin vildaste fantasi inte kunde föreställa sig på förhand.