Mordvågen vi glömde nådde i dag domstol
Mordepidemin som glömdes bort börjar få sitt rättsliga efterspel.
I dag väcktes det första åtalet i våldsvågen som skakade Södertälje och Sverige i fjol.
Två män ställs inför rätta för medhjälp till mord och medhjälp till försök till mord.
Åklagare Mikael Carlsson påstår att de var djupt inblandade i planen som ledde till att två torpeder sköt ihjäl en yngling och skadade ytterligare en Södertälje i oktober i fjol.
De ska ha varit med och bestämt hur gärningsmännen bäst förflyttade sig till och från brottsplatsen, hur fordon, kläder och vapen skulle hanteras och vilken av skyttarna som skulle göra vad.
Duon ska dessutom ha ordnat fram den motorcykel och den elsparkcykel som användes och en av dem anklagas för att eldat upp kläder efter attacken.
Bevisningen består väsentligen av tömningar av mobiler tillhörande de misstänkta och andra gängmedlemmar, mastuppkopplingar som visar att de åtalade av allt att bedöma befunnit sig på platser av betydelse i sammanhanget, bilder från övervakningskameror, chattar.
För att inte tala om beslagen som gjordes vid husrannsakan:
Kläder och elsparkcykel och handskar med tändsatspartiklar i bostäder och textmaterial i grillen på tomten.
Åtalet ser å ena sidan robust ut. Å andra sidan handlar det om ytterligare ett indiciemål.
Någonting säger mig att åklagaren kommer att åberopa en färsk dom i Högsta domstolen, som stakade ut nya riktlinjer för gängmord, bevis ska sammanvägas och inte primärt bedömas var för sig.
Så långt det aktuella målet. Låt mig få lämna det för en kort stund och i stället ta er med till Södertälje kyrkogård.
I april i fjol stod jag och tittade på en gravsten rest över en av alla dessa unga män som de senaste åren har förlorat sitt liv i ännu en konflikt utlöst av heder eller kränkning eller strid om territorium eller någon annan anledning som alla utom de anhöriga har glömt.
Kvällen innan hade hans lillebror skjutits ihjäl, bara några hundra meter från kyrkogården.
Det här var på den tiden då rikspressen och rikspolisen och rikspolitikerna ännu brydde sig om Södertälje.
Uppmärksamheten var enorm, Anders Thornberg lovade i vanlig ordning krafttag, justitieministern skärpte ännu en lag, kvällspressen skrev spaltmeter, jag var med i en direktsänd tv-debatt, en socialdemokrat och en moderat grälade och en centerpartist som sedan blev partiledare fick knappt en syl i vädret.
Ytterligare våldsdåd inträffade, under konflikten mellan två gäng skedde åtta mord och nio mordförsök under 14 månader.
Dödsskjutningen som nu får ett rättsligt efterspel var den tredje på mindre än en vecka i den medelstora staden.
Men konflikten kyldes något ner, intresset för Södertälje svalnade, ett mord i Stockholm under julhelgen blev inledningen på ännu en konflikt, hela cirkusen av polishöjdare i behov av att visa beslutsamhet och toppolitiker i behov av att visa handlingskraft och journalister i behov av visa att de hänger med i svängarna riktade blickarna åt nytt håll.
Medan alla hade åsikter om Kurdiska räven och kändisar som vaknade av en explosion mitt i natten på Södermalm intervjuades och förfasade sig, arbetade utredare tålmodigt vidare.
I dag sitter ett 30-tal personer häktade som misstänkta för inblandning i Södertäljes blodbad. Några av utredningarna är i princip färdiga och kommer snart att lämnas in till domstol.
Ett antal namn förekommer i flera av dessa ärenden, då det är ungefär samma personer som figurerar i de olika brotten.
Att det första åtalet nu väcks är viktigt.
Om de misstänkta döms eller ej vet vi inte, och mördarna är ännu på fri fot, men redan en rättegång är en framgång och ett bränsle för utredarna att kämpa på.
Framförallt skickas dock en viktig signal till de kriminella gängmedlemmarna:
Även om alldeles för få av de här grova brotten klaras upp, kan de inte känna sig säkra.