Hur gör Carola när hon har sex?
Carola sjöng så fint på Faddergalan, tycker ni inte? Men det enda jag kunde tänka på under tiden var: när Runar och hon hade sex, drog han ut den innan han kom? Eller hur gjorde de? För jag läste i tidningen att hon är emot preventivmedel. Hon stod där i Colombias slum, omgiven av tonårsmorsor som inte haft/har tillgång till preventivmedel och sa ”det finns andra sätt” till en reporter. ”Andra sätt”? Drog Runar ut den då?
Men det är ju inget säkert sätt och inget att rekommendera tjejer, varken i fattiga länder eller här i Sverige. Och utan tillgång till preventivmedel eller lagliga säkra aborter, hur tror Carola att det ska lösa sig? Bara genom att tro på Gud?
Är det så Runar och hon gjorde. Innan de satte i gång och nuppa så bad de en bön kanske? ”Fader vår, gör så att Runars spermier inte träffar mitt ägg, gör så att han även den här gången hinner dra ut den i tid. Amen.”
Eller låg de bara med varandra en endaste gång? Eller hade hon en ägglossningsmaskin?
I så fall vill jag bara meddela att jag har flera tjejkompisar som försökt avgöra sina säkra perioder med hjälp av en ägglossningsmaskin men i stället blivit med barn. Jag bara undrar: hur gjorde ni, Carola? Och hur ni än gjorde, är det ett bra sätt att bekämpa tonårsgraviditeter? Att killen drar ut den? Eller ska man bara köpa sig det där fad
derbarnet och glömma politik och sådan skit?
Mustafa Can har tilldelats Guldpennan av Publicistklubben. Till Dagens Nyheter säger han: ”Var finns det plats för den goda berättelsen? Allt ska vara så kort som möjligt. Därför marknadsför tidningar take away- journalistik med krönikörer. Redaktörens första fråga handlar om längden på texten, man får knappt tid att utveckla idén.”
För det första tror jag aldrig att jag läst en kort text av Mustafa Can, han är ju känd för att bre ut sig huuur lååångt som helst, om vad han vill, när han vill, om allt från sin mamma till pedofilnät – nej, jag menar skvallerlistor på nätet.
Hur långt är okej för Mustafa, då? När jag var lågavlönad frilansare frågade aldrig någon redaktör hur långt jag skulle skriva, däremot frågade jag det, eftersom ingen text kan vara hur lång som helst och man vill veta vad
man skulle försöka få betalt för.
Men om redaktörer nu frågar Mustafa Can ”hur många tecken?” kan det ju ha att göra med att han alltid skriver så lååångt. Men så här kanske det är egentligen: Det finns en kategori skribenter som tror att journalistiken är till för dem och aldrig tvärtom. Som föraktar den korta informativa nyhetstexten. Eller tidningar som blandar fin- och fulkultur.
Skribenter som likt Jehovas vittnen skriker om domedagen när de ser en tevebilaga eller kändisskvaller.
Kanske hör Mustafa Can hemma i den kategorin, jag vet inte. Tips till Mustafa Can om han vill skriva långt är ju annars veckomagasinet Fokus eller månadstidningarna Arena och Bang. Vad den goda berättelsen är för något undrar jag också.
Karin Thunberg, på SvD, skrev ju en krönika om att mammor stressar sönder sig själva och sina bebisar med en massa aktiviteter under föräldraledigheten och jag undrade vad hon syftade på. Hennes svar tillbaka var verkligen flummigt.
Däremot verkade hon stött över att inte räknas bara för att det var ett tag sedan hon födde barn. Men Karin, du räknas. Det var dina kassa tips som att barn nöjer sig med att ligga på dörrmattan som inte räknas. Dessutom, Karin, vi måste gå igenom en regel: när man blir påhoppad eller kritiserad måste man svara ordentligt. Det kan vi på kvällstidningar. Vi vet hur man gör. Det får inte vara flummigt eller bara fint skrivet. Frågan kvarstår alltså: Hur blir en bebis utbränd av babybio och är inte din bild av mammor som en enhetlig grupp aningen stereotyp?
”
Men Karin, du räknas. Det var
dina
kassa
tips som
inte
räknas