Invandrarkvinnor, de är inga fotbollsfruar
När invandrarkvinnor går hemma utan jobb heter det att de har fastnat i en tragisk fälla.
Med sysslolösa, blonda fotbollsfruar är det annorlunda.
De har ju fullt upp med att ”stötta sina män”.
Så här i EM-tider dyker det upp artiklar om dessa fotbollshustrur eller ”wags”, engelska förkortningen för ”wives and girlfriends”. Det är nämligen deras främsta kännetecken, förutom det blonda hårsvallet: att de är någons fru, eller flickvän.
Förutom undantag som Victoria Beckham eller Helena Seger har fotbollsfruarna sällan något jobb att gå till på dagarna. De finns där för sina sportsnubbar och flyttar med dem till klubblag i Bologna och Eindhoven. Blir mannen utvisad, så följer fotbollsfrun med i fallet. Hennes roll är att sitta på läktaren medan han gör karriär.
Är det något fel med det, undrar ni?
Nej, visst inte.
Det enda jag undrar är varför inte Jan Björklund sätter stopp.
I veckan kunde vi ju läsa en debattartikel i DN där Folkpartiet drog upp sina gamla älsklingar: språktest för flyktingar och hårdare tag mot hemmafruar. Fast inte vilka hemmafruar som helst. Utan arbetslösa invandrarmorsor, som är hemma med sina barn.
Argumentet för att frånta just utrikes födda medborgare rätten till föräldrapenning är endast detta: att deras ungar inte har Sverige som födelseland.
Det finns andra sätt att hjälpa invandrarkvinnor snabbare ut i arbete. Individualisera föräldraförsäkringen, till exempel. Eller göra som i Kramfors, där man satsar på ”mammasvenska”, SFI-klasser för nyanlända föräldrar som lär sig språket tillsammans med sina barn.
Men det vill inte FP.
De vill ha en kränkande särlagstiftning, för en redan utsatt grupp.
Fotbollsfruar ställer man däremot inga krav på alls.
På sajten ”Behind every man” bloggar fem tjejer som är ingifta i Sveriges herrlandslag om sin vardag som wags: om hur de tar hand om barnen, shoppar och sköter hushållet. Målar naglarna mintrosa. Lagar middag åt sina killar, som kommer hem hungriga efter att ha sparkat boll morgon till kväll. ”Jag håller tummarna för att få se honom spela någon minut iaf!” skriver Nina Wernbloom, gift med mittfältaren Pontus, på plats i Kiev.
Så länge man är helsvensk och klädd i blågult är det nämligen bara glamouröst att vara beroende av en man.