Ingen får tro att just de står ovanför lagen
”Läkarkåren gick i taket då en kollega häktades”
Det är inte vackert då människor i fina yrken anser sig stå ovanför lagen.
Läkarkåren gick i taket då en kollega häktades för dråp och krävde att åklagaren skulle straffas.
Samma märkliga beteende som till exempel journalister tidigare visat prov på.
Så åtalades till slut den kvinnliga barnläkaren vid Astrid Lindgrens sjukhus, misstänkt för att ha gett lilla Linnea en dödlig dos narkosläkemedel.
Först som sist bör det påpekas att kvinnan inte är dömd. Och som bevisningen ser ut är det uppenbart att chefsåklagare Peter Claeson inte kommer få en lätt match i domstolen.
Men med detta sagt finns anledning att förundras över hur kraftigt delar av läkarkåren reagerade då kvinnan greps för snart ett år sedan.
Misstanke om dråp är någonting oerhört allvarligt, men många av kvinnans kollegor blev tokiga över att polisen hade fräckheten att göra sitt jobb.
Så här skrev till exempel professor Hugo Lagercrantz i en debattartikel i Dagens Nyheter om den första åklagaren som höll i utredningen:
”Kammaråklagare Elisabeth Brandt har gjort stor skada med sin häktningsorder och dramatiska polisingripande och bör ställas till svars”.
Och chefen för barnintensiven på sjukhuset röt om att polisernas agerande vara omdömeslöst och utsatte patienter för risker. Han passade på att JO-anmäla dem för att de inte grep läkaren på annan plats än jobbet.
Sanningen är att civilklädda poliser diskret förklarade för kvinnan att hon var misstänkt för brott och utan att röra henne bad henne följa med. Ingen annan än hennes chef fick veta något.
Sanningen är också att det är vanligt att människor som misstänks för grova våldsbrott grips på sina jobb. Det är ju där de bör befinna sig under sin arbetstid.
För övrigt släpptes kvinnan efter bara tre dagar, trots att hon ännu var misstänkt. Något som är mycket ovanligt när det handlar om ett så här allvarligt fall.
Läkarkåren är dock inte ensam om att tycka att en av de egna bör behandlas på annat sätt än vad som är brukligt då brottsmisstankar uppstår.
Journalister är inte ett dugg bättre. Det blev ett oerhört liv på Journalistförbundet och Publicistklubben då polisen gjorde husrannsakan i den mutmisstänkte TV 4-journalistens Trond Sefastssons dator.
TV 4:s vd Jan Scherman var rasande och pratade om ett ”rättsövergrepp av sällan skådat slag”.
Att titta igenom en misstänkt ekobrottslings dator är annars bland det första polisen gör och brukar sällan eller aldrig leda till protester.
Ansvarig åklagare blev givetvis anmäld till Justitiekanslern, som dock snabbt la ner ärendet.
Det finns fler exempel. När Amnestys ordförande Jesús Alcalá för tio år sedan misstänktes för att ha stulit u-hjälpspengar blev Dagens Nyheters förre chefredaktör Arne Ruth så arg att han polisanmälde åklagaren som höll i fallet.
När Alcalá dömdes till fängelse hade kritiken dock tystnat.
Av någon anledning skrivs inga indignerade debattartiklar då snickare misstänks för dråp eller rörmokare tros ha fifflat med bokföringen.