Minska idiotin på nätet - en guide i fyra steg
Att göra sig förstådd av åsiktsmotståndare är en svår sak, på nätet hart när omöjligt.
Vanligtvis klipska och rara typer skrotar allt vad sans och sammanhang heter för att i kommentarstrådar rusa mot chansen att få göra vettlösa karikatyrer av varandra som idioter, vad som helst för att slippa komma överens. ”Jaha så du menar att ALLT i världen är snabbmakaronernas fel?”
Men nu har jag hittat en rysk farbror som redan för årtionden sedan räknade ut hur man kommer vidare.
Berömde psykologen och spelteoretikern Anatol Rapoport (1911-2007) utvecklade bland annat en metod för att framgångsrikt framföra kritik. En metod som inte fokuserar på att besegra en motståndare, utan på att komma närmare sanningen. Inte för att till varje pris få rätt själv, utan i stället använda den gemensamma kunskapen för att nå en vettig helhet.
Hur ligger det egentligen till? Denne Rapoports regler lyder, lite fritt översatt av mig:
Du ska först försöka återge din motståndares ståndpunkt så tydligt och rättvist att denne känner ”Tack, så där önskar jag att jag hade uttryckt mig”. Alltså, inga karikatyrer av typen ”så du tycker att ALLA kvinnor är …” för det gör den du diskuterar med givetvis inte och ni kommer båda att framstå som puckon.
Du ska ta upp de bitar där du och din motståndare är överens, de specifika hellre än generella.
Du ska belysa varenda poäng och grej du lärt dig av din motståndare.
Då och bara då har du rätten att kritisera eller säga emot.
Syftet är inte att vara gosig eller tapetsera åsiktskorridoren i blommig god ton-tapet. Syftet är att göra den andre till en bra åhörare av det du har att säga, vilket är nödvändigt för att avancera samtalet utan att förlora någons intresse och respekt.
Och nog kan metoden praktiseras även i det lilla? Genom att skippa karikatyrerna och i stället göra en liten ansträngning att lyssna rättvist.
Med ett ”okej, jag förstår” eller ett ”det där har du rätt i”. För oavsett vems argument som går starkast ur snacket så kan Rapoports metod få oss att åtminstone försöka förstå varandra och det vore ett ganska flott steg framåt.
Dom som inte fattar det är ju helt klart kompletta jubelidioter.