Putins fuskval bör uppmärksammas bara för en sak
Det av president Vladimir Putin regisserade parlamentsvalet på söndag förtjänar att uppmärksammas för bara en sak.
Att det inte är något riktigt val.
Den här gången har Putin drivit bort alla som kan utmana hans Förenade Ryssland.
De senaste månaderna har inneburit en aldrig tidigare skådad häxjakt på oppositionen. De facto oppositionsledaren Alexsej Navalnyj sitter redan i fängelse. En rad av hans medarbetare har antingen fängslats eller tvingats i landsflykt.
För tre år sedan intervjuade jag Ljubov Sobol i Moskva. Den i dag 34-åriga politikern är en av Navalnyjs närmaste förtrogna. Vi träffades i den studio både hon och Navlanyj använde för att spela in program till sin kanal på Youtube.
Bara några veckor tidigare hade okända män iförda balaklavor brutit sig in i lokalerna, tvingat ner alla på golvet under vapenhot och därefter burit ut all utrustning. De kraftiga brytmärkena vanställde fortfarande dörren.
Männen talade inte om vilka de var men för Sobol rådde ingen tvekan om att det var den ryska underättelsetjänsten FSB:s hejdukar.
Ljubov Sobol berättade om övergreppet med ett sakligt lugn som om det var något man fick räkna med som oppositionspolitiker i Ryssland.
Mordförsök
Hon trakasserades rutinmässigt av rysk polis där både hennes hem och kontor utsattes för ständiga genomsökningar. Hennes man utsattes för ett mordförsök. Hon fruktade själv att bli dödad.
Men hon fortsatte oförtrutet att jobba för en förändring. Hon kände att det faktum att hon var känd ändå gav henne ett visst skydd.
– Jag har egentligen bara två val, konstaterade hon kallt. Att flytta utomlands och byta identitet eller stanna kvar och kämpa. Jag har valt det senare.
Sedan jag träffade henne har förtrycket skruvats upp till en ny nivå.
I början av augusti kom ett nyhetstelegram som meddelade att Ljubov Sobol tagit ett plan till istanbul för att gå i exil. Om tillfälligt eller permanent är osäkert. Sobol har inte gett några intervjuer sedan sin landsflykt.
Men för mig säger det egentligen allt. När en modig och hängiven person som redan offrat så mycket anser att det inte längre går att utmana makten på hemmaplan så är oppositionen i praktiken död.
Vladimir Putin har knäckt den genom att använda maktapparatens fulla kraft, allt från våld till nya lagar, för att krossa alla individer som kan tänkas utgöra ett hot.
Käppar i hjulet
Organisationer och medier som Kreml ogillar förklaras var utländska agenter och har därmed små möjligheter att fortsätta verka.
Putins makt är egentligen inte hotad. Men precis som andra auktoritära ledare har han ett behov av att visa upp en legitimitet för sitt styre. Ju äldre han blir och desto längre han suttit vid makten desto större behov av kontroll har han. Även små hot måste elimineras innan de växt sig för starka.
Fortfarande kan oppositionen sätta vissa käppar i hjulet för Kreml i valet till Duman, det ryska parlamentet och till kommunerna.
De använder en metod som kallas smart röstning. De egna anhängarna uppmanas rösta på den kandidat som inte tillhör Putins parti Förenade Ryssland som Team Navalnyj anser har störst chans. Då koncentreras alla anti-Putin röster till en kandidat vilket ökar chansen att förneka Förenade Ryssland segern.
Även om Kreml har en rad olika metoder för att fuska både i röstningen och rösträkningen så kan det åtminstone bidra till att Förenade Rysslands majoritet begränsas. Metoden fungerade förvånansvärt bra under de senaste kommunvalen i Moskva. Men risken är givetvis att Putin den här gången är ännu bättre förberedd.
Tyst acceptans
Ryssland är alltmer på väg att utvecklas till en politisk diktatur. Söndagens val påminner mer om de val som hölls i enpartistaten Sovjetunionen än om demokratiska val i väst.
Putin har med hjälp av Duman ändrat grundlagen så att han kan bli vald till president ytterligare två sexårsperioder med start 2024.
Än så länge verkar majoriteten av det ryska folket tyst acceptera utvecklingen. Putin är inte så populär som han en gång var men många ryssar vill fortsatt se honom som ledare.
Största hotet mot Putin är inte oppositionen utan den ekonomiska utvecklingen. Putins maktställning bygger på att han kan leverera ökad levnadsstandard till ryssarna. Det har blivit allt svårare de senaste åren med utländska sanktioner, pandemi och sjunkande oljepris.
Trots allt förtryck och fusk sitter Putin inte så säkert som han en gång gjorde.