Verktygslådan fungerar inte längre
Det är något lurt med ekonomin.
Fortfarande för 18 månader sedan gjorde världens riksbanker allt för att få igång inflationen.
I dag vet man inte hur man ska göra för att få stopp på de dubbelsiffriga kostnadsökningarna.
Fungerar inte längre de vedertagna ekonomiska verktygen och modellerna? Famlar dagens experter i blindo?
John Maynard Keynes är för ekonomer vad Zlatan Ibrahimovic är för fotbollsfans. En halvgud.
Keynes bildade en sammanhängande ekonomisk teori som användes för att lotsa världen ur 1930-talets depression. Sedan dess har Keynes teorier finslipats för att möta nya kriser.
Men ända sedan finanskrisen 2008 har världsekonomin befunnit sig i ett tillstånd där ingen av de normalt trovärdiga riksbankschefer och andra ekonomiska experterna tillfullo kunnat förklara vad det är som händer och varför.
När räntorna började falla och till slut hamnade på minus fanns det ekonomiska experter som medgav att detta var ett enda gigantiskt experiment som ingen riktigt kunde förutse följderna av.
Följden av de extremt låga räntorna borde ha blivit en ökad inflation. Men under drygt tio år hände ingenting. Den svenska riksbanken och dess utländska kollegor försökte på mer eller mindre desperata sätt få fart på inflationen. Man drev en extremt expansiv finanspolitik i ett läge med rekordlåga räntor. Det ska enligt traditionell ekonomisk teori vara fullständigt vansinne.
Ändå vägrade inflationen röra sig uppåt.
Nationalekonomer började på allvar diskutera saker som helikopterpengar. Pengar som skulle ”släppas från luften” för att få folk att konsumera mera och därmed få inflationen att stiga.
Nollränta till 2024
Rädslan fram till för bara något år sedan var att världen skulle drabbas av deflation, sjunkande priser vilket skulle få till följd att konsumenterna sköt fram sina inköp eftersom de alltid kunde anta att de varor de ville köpa snart skulle bli ännu billigare.
Så sent som september 2021 var Riksbankens prognos att nollränta skulle gälla fram till och med tredje kvartalet 2024. Därefter skulle räntorna stiga långsamt.
Så kom återhämtningen efter covid som fick till följd att den efterfrågan som dämpats under pandemin plötsligt exploderade. Alla skulle ha en ny bil, renovera sitt kök eller åka på utlandssemester. Ovanpå det kom Putins invasionskrig i Ukraina som störde de internationella försörjningslederna.
Plötsligt började ekonomin leva sitt eget liv medan prognoserna en efter en fick skickas i papperskorgen.
Inflationen sköt i höjden. Riksbankerna tvingades höja sina räntor i rekordfart.
Men de ekonomiska experterna hade ett lugnande budskap till oss konsumenter. Inflationen var högst tillfälligt och skulle snabbt minska, inom som mest ett halvår.
Pyttsan.
Sällan har så många haft så mycket fel under en så kort tid.
Missar som en skidskytt
Jag vet att en prognos inte är mer än en bästa gissning om vad som ska hända i framtiden. Men riksbankens och alla andra bankers prognoser har inte bara haft fel. De har missat målet med hästlängder. Det är lika illa som när Sebastian Samuelsson i VM i Oberhof glömde sätta i skruvarna som höll fast pipan till hans skidskyttegevär och skotten spreds långt utanför tavlan. Han förstod ingenting.
På ett drygt år har Sverige (och många andra länder) gått från minusränta till en reporänta på 3,0 procent. En så kraftig höjning har aldrig tidigare inträffat i modern tid och fler höjningar väntar.
Att höja räntan så snabbt är som att dra i nödbromsen på ett snabbtåg. Det skriker i bromsskivorna innan tåget borde stanna så abrupt att alla ombord kastas huller om buller.
Men istället för att få stopp på inflationen händer ingenting. Tvärtom fortsätter åtminstone den svenska inflationen att öka. Experterna kliar sig i huvudet. Enligt vedertagen ekonomisk teori ska det inte kunna hända. Sökandet efter syndabockar som försöker sko sig pågår för fullt.
Nu säger expertisen återigen att inflationen snart kommer att gå ner. Att riksbankens styrränta kommer att sänkas framåt hösten och senast före årsskiftet.
Sanningen är snarast att ingen vet vad som sker. Experterna gör en massa antaganden som så här långt oftast visat sig vara helt uppåt väggarna.
Kanske får de rätt den här gången. Kanske inte. Det är som när det visade sig att en pilkastande apa prickade mer rätt än aktieexperter.
Jättelikt experiment
Problemet är att styrningen av ekonomin, eller bristen på styrning, får långtgående konsekvenser för medborgarnas privatekonomi.
På ett år har många fått en reallönesänkning på över tio procent samtidigt som räntekostnaderna stigit dramatiskt.
Kanske ser vi nu resultatet av det jättelika experiment som inleddes för att ta oss ur finanskrisen orsakad av Lehman Brothers konkurs, och för att få igång ekonomierna igen. Under många år var det ovanligt många som levde gott och som åtminstone på pappret ökade sina förmögenheter på grund av stigande hus- och lägenhetspriser.
Många av oss levde i en värld av ständigt stigande reallöner. En värld som visade sig vara för bra för att vara sann.
Eller som man brukar säga; ”det finns inga gratisluncher”.
Nu ska notan betalas och frågan är bara vem som ska ta den. De som ägde så kallade ATI-obligationer i den schweiziska banken Credit Suisse är några av dem. Enda dagen var obligationerna värda 180 miljarder kronor. Nästa noll. Jag skämtar inte. Värdet raderades ut totalt när den andra schweiziska storbanken UBS tog över Credit Suisse.
Är det fler än jag som inte hänger med i den här cirkusen?
Riksbanken och de ekonomiska experterna fortsätter försöka låta vederhäftiga. Med sedvanligt självförtroende lägger de ut texten om vad som händer och varför.
Men min stigande farhåga baserad på de senaste tio årens misslyckade förutsägelser, är att de delvis famlar i mörkret.
Som lekman vill jag gärna tro att de har rätt och att Keynes gamla verktygslåda fortfarande ska fungera. Att inflationen snart är nere på två procent och räntorna nånstans där också.
Men det kan lika gärna vara så att vi närmar oss en ny stor finanskris.