Ska någon skämmas är det Hallengren – inte Läckberg
Raseriet mot Hedda care visar på Sveriges hyckleri
Jag försökte boka in mig på Hedda Care för att testa om jag haft covid-19 men alla dagar var rödmarkerade som stoppsignaler: fullt.
Jag försökte ringa. Telefonvakten sa att jag skulle mejla.
Efter åtta dagar fick jag svar. Håll utkik på hemsidan, vi släpper tider för tester allteftersom.
Uppenbarligen är det rusning till Camilla Läckbergs Hedda Care i Stockholm. För detta har företaget blivit grundligt utskällt. Det har inte så mycket med testerna att göra som med Läckberg.
Mitt emot Hedda Care ligger en privat läkarmottagning som erbjuder tester för företag och Sturebadets medlemmar.
Eftersom jag är medlem fick jag tid där. En sköterska stod utanför dörren och kollade tempen på alla som skulle in. Jag hade 35,4. Hon tyckte det var så lågt att hon stack apparaten i örat på mig en gång till.
Hur mycket blev det nu?
Ännu lägre, sa sköterskan.
Är jag död? frågade jag.
I samma sekund mindes jag att det finns ett säkert test på om man lever eller inte, den franske filosofen René Descartes geniala sentens: Jag tänker, alltså finns jag.
Jag tänker på Läckberg, Hedda Care och lever upp.
Camilla Läckberg skriver lättviktiga deckare, de säljer som smör och uppenbarligen betraktar författaren dem som smör också. Hon pratar om sina böcker som produkter och hennes högsta önskan i livet är att hamna överst på New York Times bästsäljarlista.
Hemingway sa att han måste hitta ”en sann mening” för att börja dagens arbete. Det visar hans extrema ambition med sin konst.
Läckbergs är att kränga spänning mellan pärmar.
En sådan person är omtyckt av de miljoner läsare som köper hennes deckare. Men den snattrande klassen – kolumnister, kulturredaktörer, ledarskribenter, politiker – tål henne inte.
I detta fall har Camilla Läckberg blivit ett lackmuspapper som visar hyckleriet i vårt samhälle. Ingen skäller på Sturebadets läkarmottagning, alla föraktar Hedda Care.
Sofie Eriksson, ledarskribent i Folkbladet Västerbotten skriver: ”Äcklet sväller i halsen.”
Lisa Magnusson i DN skriver om hur Läckberg försöker sko sig på människors längtan efter normalitet.
Aftonbladet tutar på nyhetsplats om att grannarna rasar mot att sjuklingar springer i trapporna till ”lyxkliniken”. Uppenbarligen har de inte fattat vad testet handlar om. Människor som tror de har varit sjuka testar sig, inte människor som är sjuka.
Värsta hyckleriet står socialminister Lena Hallengren för. Hon ger en skriftlig kommentar till nyhetsbyrån TT, det är alltså inga ord i stundens hetta:
Att kapitalisera på människors oro under en pandemi och dessutom ge dem en falsk trygghetskänsla eftersom testerna inte är säkra enligt experterna – det är en ny bottennivå. Girigheten har fått ett nytt ansikte.
Nu räcker det. Ansvariga på Hedda Care borde skämmas.
Detta kommer från den minister som ansvarar för sjukvården i Sverige. Den minister som fortfarande, över en och halv månad efter regeringens beslut om skyndsamma coronatester, inte fått ordning på verksamheten.
Detta kommer från socialministern i ett land där gamla dör som flugor på vårdhemmen.
Det är typiskt för ett samhälle som älskar att moralisera och oja sig och kasta sig över förföriskt lättbegripliga skitfrågor. Det är lätt att spotta på Camilla Läckberg. Det är svårare att diskutera den svenska statens oförmåga att få fart på egna tester.
Vad väntar ni er! Att medborgarna ska sitta på händerna och vegetera till september då Hallengren kanske säger att nu får ni komma och testa er.
Vad väntar ni er! Om staten, regioner och kommuner inte kan tillgodose medborgarnas behov uppstår snabbt alternativ, lagliga eller olagliga. Så funkade det i de gamla kommuniststaterna – svarta börsen – och så funkar det här.
Om någon ska skämmas är det Lena Hallengren. Ge oss gärna en förklaring till varför masstesterna inte är igång!
Och om någon undrar över mitt eget prov kan jag berätta att det var negativt. Jag har inte haft covid-19. Jag är övertygad om att testet visade fel.