Snart får staten bugga din själ
Steg för steg ökar staten sina möjligheter att spionera på undersåtarna.
Snart får polisen rätt att använda hemliga tvångsmedel även vid misstankar om småbrott.
Jag går händelserna i förväg i denna ingress, men det finns ingen anledning att tro att Åklagarmyndigheten inte får igenom kraven som framställs i en skrivelse i dag ingiven till Justitiedepartementet.
Tidsandan är som den är och ingen riksdagspolitiker som är mån om sitt eget bästa vill riskera att anklagas för att dalta med brottslingar och inte ta den organiserade brottsligheten på allvar.
Under den mindre upphetsande rubriken "Framställning om ändringar i lagstiftning om hemliga tvångsmedel i 27 kapitel rättegångsbalken" klagar riksåklagare Petra Lundh upp och ner över 17 sidor på alla dumma paragrafer som ideligen sätter käppar i hjulen för de stackars poliser som för en heroisk kamp mot rövare och banditer.
Det vill säga lagar som tillkom under den exotiska forntid då det ännu ansågs vara viktigt att värna människors integritet och lagar stiftades för att begränsa statens rätt att bugga och avlyssna oss.
Något som tagit sig uttryck exempelvis genom att hemliga tvångsmedel endast får användas vid misstankar om grov brottslighet och efter beslut i domstol.
Ta bara paragrafen om hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation, det vill säga möjligheten att ta reda på vem du har pratat med i mobilen och när det skedde.
I dag får den användas bara vid brott som ger minst två års fängelse.
Nu kräver Åklagarmyndigheten utvidgning. Även vid mindre allvarligare brott ska avlyssningen få ske. Syftet är någonting så ädelt som att komma åt seriebrottslighet. Och för att kunna göra det måste det tydligen bli tillåtet med hemliga tvångsmedel även rörande småskit.
Den här försökte sig den dåvarande Rikspolisstyrelsen på redan i början på 2000-talet. Men regeringen såg igenom tilltaget. "Hemliga tvångsmedel skulle kunna användas för enskilda brott som har ett relativt blygsamt straffvärde".
Så kan vi inte ha det, menar nu riksåklagare Lundh. Bedrägerier med Bank-id måste stävjas. Sedan har vi jaktbrotten. För att inte tala om utpressning! Där börjar straffskalan redan vid två veckors fängelse.
Och till råga på allt kan andra länder bli sura på oss om vi inte skärper lagen.
Så där håller det på. Sida efter sida. "Lagstiftningen måste utvecklas"...."Snabbare beslut"..."Dagens behov"...
Det kanske värsta är att man inte får tillstånd att övervaka brottsoffer hur som helst.
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, som ska övervaka att polis och åklagare håller sig till spelreglerna, har konstaterat att det blir vanligare och vanligare med hemlig övervakning av målsägande för att identifiera misstänkta.
"Det kan ifrågasättas om det är rimligt att brottsbekämpande myndigheters intresse av övervakningsuppgifter tillåts urholka målsägandens integritetsskydd i dessa fall", har nämnden ampert skrivit till Justitiedepartement.
Åklagarmyndighetens motdrag? Krav på att det skrivs in i lagen att det ska vara tillåtet att spionera även på brottsoffer.
Visst, lagstiftningen måste hänga med i teknikutvecklingen. Nej, det finns ingen anledning att tro att Åklagarmyndigheten skulle kräva dessa lagändringar utan att ha goda skäl till det.
Men hur omodernt det än kan tänkas låta så finns även annat än brottsbekämpning att ta hänsyn till. Som rätten att leva i fred från statens snokande och spejande.
En rätt som blir mer och mer inskränkt.
Dels genom att de hemliga tvångsmedlen används allt oftare. Ett exempel: mellan 2013 och 2018 ökade antalet tillstånd för telefonavlyssning med 133 procent.
Dels genom att de hemliga tvångsmedlen bara blir fler och fler. För ett drygt årtionde sedan var regeringen chanslös då den ville börja bugga våra datorer. I förra veckan lades en remiss om hemlig dataavläsning utan att mötas av oppositionellt gnäll.
Dessutom sker en ändamålsglidning. Om sådana här lagar heter det först att de endast får användas i bekämpning av terrorism och annan mycket grov brottslighet.
Sedan sänks kraven till att omfatta alla brott som ger minst två års fängelse och innan vi vet ordet av är det brott som ger två veckor som gäller.
Låt oss inte glömma att den frihet vi ger upp är svår att återerövra.