Domen mot Dödspatrullen kan rubba den politiska ordningen i Sverige
Bli inte förvånad om domarna mot medlemmarna i Dödspatrullen får vittgående politiska konsekvenser i Sverige.
Tillvaron är fylld av oväntade till synes sidoordnade händelser som skapar plötsliga kast i invanda ordningen. För det etablerade samhället är dessa kast ofta först obegripliga och sedan visserligen begripliga men likväl totalt oväntade.
Livstidsstraffen mot tre av fem gängmedlemmar och 20-åriga fängelsestraff för mordligans två minderåriga medlemmar är en sensation i Sverige.
I vårt land tror vi på mildhet och vård av unga förövare, även om de är mördare, ungdomen i sig berättigar till rabatt på straffet. Fängelse hjälper inte mot brottslighet, fängelse är som medicin mot symtom, inget botemedel mot själva sjukdomen.
Sådan är den svenska synen, den är human och bottnar i en optimistisk syn på människor och samhälle.
I Danmark där Dödspatrullen från Rinkeby gjorde misstaget att förlägga sina senaste mord råder andra förhållanden. Åklagare som lurade dem i fällor under förhören. Disciplin: de åtalade fick resa sig när rättens ordförande avkunnade domen. Strängare straff: det som i Sverige hade gett fyra år på ungdomsvårdsskola blev i Danmark 20 års fängelse.
Den svenska modellen och de svenska sanningarna gäller inte längre.
Jag skummar pressrapporterna och finner inte en enda kritisk röst mot de stränga domarna. Tvärtom andas rapporteringen i etablerade media och bloggar lättnad och triumf. Danmark satte ner foten mot gängen - så gick det till (Dagens Nyheter). Domarna i Danmark kan innebära slutet för Dödspatrullen (Aftonbladet) Vi kan lära oss av Danmark (Nya Wermlandstidningen) Allt de hade lärt sig i Sverige straffade sig hårt i Danmark (Göteborgs-Tidningen)
Äntligen har några av gangstersvinen fått vad de förtjänar.
Hur kommer de etablerade partierna att reagera på domarna?
För reagera måste de. Kraven på hårdare straff kommer att öka, straffen kommer att bli strängare men antagligen i maklig svensk takt.
Populistiska partier och omstörtande rörelser får fäste och växer när de gamla inte förmår beskriva samhället så att medborgarna känner igen sig. Den sanningen har gällt ända sedan Marie Antoinette under franska revolutionen frågade varför folket inte äter bakelser när bröd saknas.
Populister växer inte för att de ljuger. De växer för att de driver frågor som de gamla partierna inte ser eller förmår hantera.
Det etablerade samhället ser ofta inte faran förrän det är för sent. Den sanningen gällde när Lenin sa att den sista kapitalisten kommer att sälja repet han hängs i.
Den sanningen gäller när diktatorn Lukashenko inte förstår varför invånarna i Minsk fyller gatorna och kräver hans avgång. Den sanningen gäller när Västeuropa fortsätter att pumpa bidrag till regeringar i Polen och Ungern som spottar på oss.
Här är en fin beskrivning av en hygglig liberal som konfronteras med en hänsynslös populist:
...den oansenlige iakttagaren som observerade senator Windrip, fann hans förmåga att rycka med sig stora åhörarskaror fullkomligt oförklarlig. Senatorn var vulgär, nästan illiterat och en lätt avslöjad offentlig lögnare. Hans 'idéer' var nästan idiotiska medan hans berömda religiositet var av samma slag som den man finner hos kringresande agenter för kyrkoinredningar och hans ännu mer berömda humor närmast påminde om vanliga lanthandlares sluga cynism.
Det kunde vara en beskrivning av det liberala Amerikas möte med Donald Trump men är ett citat ut Sinclair Lewis roman Sånt händer inte här. Den publicerades 1935. Iakttagaren är en hygglig landsortsredaktör med litterära intressen som snart hamnar i koncentrationsläger.
Det var ingen blid iakttagare som gav tre medlemmar i Dödspatrullen livstid och två medlemmar 20 år.
Ingen i Sverige invänder mot domarna, de flesta applåderar nog.
Men vilka kommer nu att peka på Danmark och säga: Det där har vi krävt hela tiden! Hårdare tag! Livstid! Släng bort nyckeln!
Just det.