På väg mot det storkrig alla säger att de vill undvika
Direkt efter terrorattacken i oktober förra året deklarerade Israels premiärminister att samtliga Hamas ledare var ”dead man walking”.
Att Israel lyckats döda Hamas politiska ledare är en stor framgång för Benjamin Netanyahu.
Men samtidigt är det ytterligare ett steg på väg mot det storkrig som alla inblandade säger att de vill undvika.
Ända sedan den fruktansvärda attacken mot civila israeler har premiärminister Benjamin Netanyahus uttalade mål varit att döda mannen som låg bakom dådet, Yahya Sinwar, Hamas militäre ledare i Gaza.
Men trots tio månader av krig har Israel inte lyckats lokalisera Sinwar som tros gömma sig i någon av Gazas tunnlar.
Netanyahu behöver en framgång för att kunna fortsätta kriget och få Israels befolkning att tro på hans vision om ”total seger”.
Så när tillfället dök upp att slå ut Ismail Haniya, Hamas politiska ledare som hade sitt högkvarter i Qatar, gav Netanyahu order om att slå till.
Det är oklart om Haniya kände till eller gett klartecken till terrorattacken i södra Israel. Han tillhörde de Hamasledare som förordade diplomati och förhandlingar vid sidan av den väpnade kampen.
Jag träffade honom efter att Hamas vunnit valet i Gaza 2006. Jag fick sitta med på ett av deras regeringssammanträden. På den tiden ville Hamas visa upp en mer moderat fasad för omvärlden.
Haniya befann sig i Iran hos Israels ärkefiende vilket underlättade Netanyahus beslut. Israel behöver inte ta hänsyn till vad Iran tycker. Kanske anser Netanyahu till och med att det är bra att Iran förödmjukas genom att en prominent gäst dödas på deras territorium.
Israels lönnmord är det andra på 24 timmar. I går kväll dödades Hizbollahs högsta militära befälhavare, Fuad Shukr i en Israelisk missilattack mot Libanons huvudstad Beirut. Detta som en hämnd för bomben några dagar tidigare mot en fotbollsplan i de av Israel ockuperade Golanhöjderna, då minst tolv barn dog.
Öga för öga
Öga för öga, tand för tand, är det som gäller i Mellanöstern. Denna eviga våldsspiral är vad som det senaste året gjort att hela regionen befinner sig i ett konstant hot om ett storkrig.
Många trodde det skulle komma när Iran för första gången direkt attackerade Israel med hundratals missiler tidigare i år. Men Israel valde en relativt återhållsam hämnd och situationen desarmerades tillfälligt.
Nu står Israel inför hotet om två hämndattacker. En från Iran-stödda Hizbollah i Libanon och en annan från Iran. Beroende på hur dessa attacker kommer att se ut kommer Israel se sig tvunget att svara.
Risken för upptrappning är uppenbar men inte oundviklig.
Här spelar USA en viktig roll som en återhållande kraft gentemot Israel. När Netanyahu nyligen besökte USA var demokraternas förmodade presidentkandidat Kamala Harris mycket tydlig med att USA vill se en vapenvila och ett snabbt slut på kriget i Gaza.
Men varje gång hägringen om en vapenvila syns i horisonten så agerar Israels premiärminister för att släcka alla förhoppningar.
Det går inte att förhandla om en vapenvila med Hamas och samtidigt döda en av de ledare som man förhandlar med. Det lägger viss sordin på förhandlingsviljan hos motparten.
Vill inte ha vapenvila
Intrycket blir rent av att Netanyahu gör allt vad han kan för att se till att det inte blir någon vapenvila. En vapenvila innebär i praktiken ett slut på kriget och därmed sannolikt också att Netanyahu måste lämna makten. Det var trots allt under hans ledarskap som Hamas lyckades genomföra vad han själv beskriver som den värsta attacken mot judar sedan Förintelsen.
Hamas sörjer givetvis sin ledare men hoppas samtidigt att Haniyas död till slut kan förmå Iran att direkt ge sin in i kriget på Hamas sida.
Precis som man hoppas att den dödliga missilen mot Fuad Shukr ska göra att Hizbollah inleder en storoffensiv mot Israel.
Men lyssnar man på vad parterna säger vill ingen ha ett storkrig. Hamas hävdar att de vill ha en vapenvila som gör slut på kriget. Hizbollah och Iran likaså.
Även Netanyahu påstår att han vill undvika att Gaza-konflikten utvecklas till ett regionalt storkrig.
Men han precis som ledarna för Iran och dess många proxygrupper som Hizbollah handlar i praktiken på ett sätt som hela tiden ökar risken för en eskalering. Allt enligt devisen att vad ”vi” gör är rättfärdigt medan motståndarsidans handlingar utgör krigsbrott.
Högre oljepris
I Sverige kan vi tycka att Mellanöstern ligger långt bort men det som händer där påverkar i högsta grad våra egna liv. Ett storkrig i regionen ökar risken för terrordåd i Sverige.
Det påverkar vår ekonomi. Oljepriset, som varit på väg ner på senare tid, har stigit rejält efter attacken som dödade Hamasledaren. Vid ett storkrig skulle det skjuta i höjden ännu mer vilket skulle slå mot svenska konsumenter och svensk industri.
Det ligger i allas intresse att hämndspiralen i Mellanöstern får ett slut och ersätts av diplomatiska ansträngningar för att lösa Palestinakonflikten en gång för alla.