Vad fattigt att inte kunna fira utan att supa
”Stackars barn”.
Jag minns min mammas frammumlade ord och blicken på de små barnen som lekte i gräset med en tom vodkaflaska, rullade den mellan sig.
Pappa bara skakade på huvudet, inte alls föraktfullt, bara medlidsamt, föste mig och småsystrarna framför sig, på vår promenad hem genom grannskapet i den ljusa, ljuva midsommarkvällen.
Det högljutt berusade sällskapet med barnen som fick klara sig bäst de kunde hördes långt ner längs vår gata.
Det här avlägsna minnet, bleknat och gulnat som en gammal polaroidbild, men ändå så smärtsamt tydligt, kommer till mig på planet på väg hem från fotbolls-EM.
Hjärtat är en förrädare som inte ville lyssna till förnuftets röst om att det svenska landslaget inte har haft en chans i EM.
Men nu är det färdigjobbat, det blir midsommar på hemmaplan och genast måste det pratas om vad som ska handlas, maten och – nästan viktigast – drycken.
På torsdag ringlar köerna utanför Systembolagen runt om i Sverige och kassarna klirrar tunga.
För inte blir det väl midsommar utan alkohol?
Jag njuter själv av känslan av det där dukade bordet, blombekransade barn, sång och nubbe, en kall öl, mjäll nypotatis och sedan jordgubbarna, så små, söta och oskuldsfulla.
Alla unnar väl svensken att slappna av, ta sig en hutt, sjunga och fira och njuta av årets längsta dag när nu resten av året bär så mycket vardagsknog och mörker med sig.
Och ändå, när jag sitter med mina italienska kollegor på en EM-middag påminns jag om hur mycket sundare deras relation till alkoholen är.
Visst, de dricker kanske fortfarande oftare i vardagen, men de dricker så lite, kan lämna vin i flaskan, är genuint ointresserade av den berusning vi norröver ofta jagar så desperat.
Så gott det där glaset vin är, så pirrande den berusning de första sipparna champagne ger, så isande uppfriskande ölen till sillen känns.
Att få slappna av, släppa loss.
Så skönt, så välbehövligt.
Och samtidigt.
Att inte kunna fira eller njuta utan sprit.
Vilket sorgligt fattigdomsbevis.
Och i botten av flaskan finns den midsommardag vi sedan vaknar till med artiklar om bråk, knivskärningar, kvinnomisshandel, något dråp, flera trafikdödade.
Storögda barn med vissnad blomkrans som sett på.
Oförstående.
Och i gräset ligger den tomma flaskan kvar.
Sämst
Sveriges bleka insats i fotbolls-EM.
Bäst
Att få komma hem till mina två döttrar igen och få dansa ”Små grodorna” med dem.