Meditation – ett sista försvar mot bombmattan av gulliga djur
Varje dag mediterar jag och det gör mig till en bättre människa. 20 minuter på morgonen och 20 minuter tidig kväll. Är jag hemma sätter jag mig i kilimfåtöljen i vardagsrummet, är jag bortrest kan jag sitta var som helst, på hotellrummet, i en taxi, ett flygplan, en kyrka eller moské.
Vissa flygplatser har bönerum, Heathrow och Istanbul till exempel, och där kan man oftast meditera i fred även om jag minns en idiot i Istanbul som envisades med att försöka prata med mig där jag satt i stillhet och med slutna ögon.
Den teknik jag tillämpar kallas transcendental meditation, TM. Den blev berömd när medlemmarna i Beatles lärde sig den på 1960-talet.
Jag lärde mig tekniken när jag gick i gymnasiet av en kringresande missionär för TM, men missionär är nog fel ord eftersom det inte är en religion utan en avspänningsteknik som bygger på ett mantra utövaren tyst upprepar för sig själv.
En del är skeptiska. För några år sedan hade jag en intressant diskussion med en man i Damaskus som hävdade att ett mantra dör efter två år och måste bytas ut.
Kanske är det inte mantrat som är det viktiga utan 20 minuter i stillhet.
En gång hade jag en tolk i Gaza som var god muslim och följaktligen bad fem gånger om dagen. Han var väldigt ursäktande varje gång vi måste avbryta arbetet för att han skulle uppsöka en moské eller dra sig undan i något hörn men jag tyckte det var bra med en stunds vila och eftertanke.
Jag gjorde ett avbrott i mediterandet under lång tid och tog upp det efter min hjärtoperation för snart åtta år sedan. En representant för TM hjälpte mig att komma igång igen.
Han berättade att 80 000 svenskar lärt sig meditera genom åren och att TM-rörelsen har alla namnen.
Har alla de blivit bättre människor?
Jag tror det, i betydelsen att vi insett uppehållets betydelse i en tillvaro där vi bombarderas med ständigt fler intryck, ständigt mer information och ständigt mer förströelse. Just nu har Facebook en terroroffensiv där mitt konto utsätts för en bombmatta av lustiga filminslag med människor och djur som hoppar, ramlar, jonglerar och går ner i spagat.
I en värld av accelererande enfald är meditation och stillhet den sista försvarslinjen.