En arg Dadgostar som vinner – Anderssons mardröm
Att gå in i valspurten med en förbannad Nooshi Dadgostar i hasorna borde inte vara till Magdalena Anderssons fördel. Ändå väljer hon att markera mot att ha med Vänstern i en regering.
Svaret på varför är strategi. Nu när röstningen är igång är också den slutliga kampen om väljarna det.
Vänsterpartisterna borde vara vana vid det här laget, men det var säkert lite snopet när Magdalena Andersson i SVT:s utfrågning valde Liberalerna framför Vänstern som möjlig regeringspartner.
Jonas Sjöstedt fällde en bitter tår och gick vidare när han blev förbisedd av Löfven regeringsbildningen 2014. Efter januariavtalets förnedringsklausul 2018, om att hålla Vänstern utanför inflytande blev Sjöstedt arg men släppte ändå igenom en socialdemokratisk statsminister.
Annat ljud i skällan
Sen Nooshi Dadgostar blev partiledare har det låtit annorlunda. Förra sommaren ledde Vänsterpartiets krav på att stoppa fri hyressättning i nyproducerade bostäder till regeringskris. Statsminister Löfven fick avgå och när han återkom var frågan om marknadshyror borta från bordet och januariavtalet dödförklarat.
När Magdalena Andersson under hösten samma år skulle väljas till ny statsminister ställde Vänstern nya krav för att släppa fram Andersson i omröstningen. Kraven handlade nu om höjda pensioner. Förhandlingarna skedde in i det sista men Vänstern fick det de krävde och Andersson blev statsminister.
Ingen drömmer om L
Nu när vi går in i valrörelsens sista veckor är opinionen fortfarande ruggigt jämn. Det är omöjligt att säga om det blir Ulf Kristersson eller Magdalena Andersson som får möjlighet att försöka bilda regering. Men det är helt klart att för att ens ha chansen behöver Magdalena Andersson stöd från bland annat Vänsterpartiet.
Varför då denna markering?
Varför välja Liberalerna och inte V som möjlig regeringspartner?
Andersson vet också att oavsett hur oberäkneligt och svårbegripligt Liberalernas inre liv kan verka så kommer de inte att medverka till en ny socialdemokratisk regering. Det är i stort sett det enda partiet är överens om.
Det handlar om väljarna
Sedan Dadgostar blev partiledare har Vänsterpartiet jagat socialdemokratiska väljare. På var och varannan bild har Dadgostar träffat fackförbund och industriarbetare, hon har poserat i bygghjälm och låtit som vilket sosse som helst. Nu börjar det synas i opinionen.
I Aftonbladet/Demoskops senaste mätning växer Vänsterpartiet på Socialdemokraternas bekostnad. Det är dåligt för Magdalena Andersson.
För att ta sig igenom en regeringsbildning med ett bråkigt Vänsterparti och ett hårdnackat Centerparti som samarbetspartners behöver hon att S är så starka som möjligt. Hon behöver ett svagare Vänsterparti än det som nu växer fram i mätningarna.
Hon behöver att väljarna kommer tillbaka till S.
En regeringsbildningsmardröm för Andersson skulle vara ett Vänsterparti med en segerrusig Dadgostar och hennes långa kravlista.