Hur kunde allt få löpa på så okritiskt, DN?
Dagens Nyheter har satt i gång en liten kampanj: Hur kunde det bli såhär? I siktet finns regeringen.
Tonen är storögt häpen. Varför fanns ingen politisk beredskap för flyktingströmmen? Varför struntade politikerna i att lyssna på de varningar som faktiskt kom? Hur kunde de hålla fast så länge vid att inte ha någon egentlig politik alls? Vad i hela fridens namn fick dem att fortsätta med vackra högtidstal, när det var alldeles uppenbart att det krävdes tuffa beslut och åtgärder?
Bra frågor. Bästa sättet att närma sig svaret vore kanske att DN satte sig i en internkonferens.
För bara tre månader sedan var det september. Då bedrev DN en annan kampanj. Den bestod bland annat av ett kändisupprop för flyktingsolidaritet. Det var väl vällovligt, men kampanjandet tog inte slut där. I ett par veckor förvandlades tidningen på det stora hela till ett propagandaorgan. Det fanns ingen plats för komplexitet eller målkonflikter.
DN valde demonstrativt att sälla sig till aktivisterna och volontärerna. Det kritiska uppdraget övergavs.
Man slutade i praktiken att vara en riktig tidning. Det löpte rakt igenom hela bladet: ledare, nyheter, kultur.
DN var inte unik i tendensen, men väl i graden av propagandism. När personer som inte övergav det kritiska uppdraget yttrade sig, såg DN som sin uppgift att läxa upp dem. Det gällde till exempel Widar Andersson, som påpekade att kändisupprop inte var till särskilt stor nytta för att hantera problemen som uppstått. Han ville tala komplexitet, målkonflikter och verklighet. För det gav DN honom upprepade örfilar.
Jag skrev en rad om saken redan då, men uppenbarligen krävs en liten uppfriskning av minnet. Åtminstone på DN.
Så sent som i början av denna månad skrev förre DN-medarbetaren Lasse Granestrand en debattartikel om hur medierna och politiker misskött migrationsfrågor. Den refuserades av DN. I stället publicerades den i Svenska Dagbladet. När artikeln skulle debatteras ville varken DN:s chefredaktör Peter Wolodarski eller kulturchefen Björn Wiman delta.
Så, storögt häpna Dagens Nyheter, hur kunde det bli såhär? Hur i all världen kunde allt bara tillåtas löpa på, utan analys och kritiska frågor?
Bra fråga. Diskutera med en bänkkamrat på redaktionen.