Mitt leende är fult – och det är modernt
Det dröjer till ett framträdande i TV4:s ”Efter fem” innan jag informeras om att jag är ful. Det är munnen. Överläppen hänger som en markis över en strykrädd haka.
Men tittarna upplyser, i saklig välmening, att fulheten inte sitter i överbettet utan i de sneda tänderna och det disharmoniska leendet. Ni vet hur vissa smil omfamnar en, hettar som varmluftsblåsen i varuhusentrén en vinterdag?
Mitt är inte sådant. Mitt är bara en halvcirkel.
Min bekantskapskrets, en opålitlig skara ja-sägare, bestrider sanningshalten i mejlen, vilket gör skönhetsfrågan förvirrande. Det behövs en utslagsröst.
Tur att jag själv är kvalificerad för juryn efter ett år av videokonferenser. För det omvälvande som sker i vårt nya skärmsamhälle är inte att vi betraktar andra hemmasittare utan oss själva. Att se sig prata var tidigare förbehållet frisörbesök.
Jag gissar att du är likadan som jag. Under mötena glider blicken från centrum till lillrutan i hörnet, där den fastnar som för Narkissos vid dammen. Det kan inte vara sunt, tänker jag, ingen kan gå oberörd genom timmar av spegling.
Men exakt vad som sker med kroppsuppfattning och komplex beror på vilka rön du tar del av. Forskningsfältet corona är så nytt att det verkar gå att bekräfta vadhelst man önskar, inte bara gällande nyttan med nerstängning.
US Today gör ett stort nummer av att kvinnor slutat med kosmetika, att branschen som globalt omsätter fyra biljoner kronor går på knäna. De citerar tvärsäkra forskare, de bereder plats åt vanligt folk som förändrat sina vanor för gott.
– Jag ska aldrig sminka mig eller föna håret för jobbet igen, säger en säljchef som heter Julia.
Mot detta ställs Zoom Boom, alltså vågen av ansiktslyft som påstås bero på videosamtalen. Plastikkirurger fullbokar scheman och avstår semester för att blidka ett folk som stirrat så länge på de egna pannorna att de nu vill släta ut dem.
Pandemin gör oss mer och mindre fixade på samma gång. Vi möter färre personer att snofsa oss inför och har mer tid över för rhinoplastik. Vi blir naturligare och plastigare.
Där har du två prydliga men omaka teorier placerade bredvid varandra. Visst är kombinationen spännande?
Mitt leende förlorade symmetrin 2017 när en lagning lossnade på höger framtand. Tandteknikern var ny och stånkade självkritiskt under återställandet, hon framstod som en konstnär nertyngd av tvivel. Äsch, nä, kanske om jag gör sådär, jo, det får duga, eller vad sägs?
I handspegeln såg jag att hantverket var utsökt, kronan elegant rundad och den äggskalsvita nyansen korrekt. Jojo, den kritiskt lagde hade påpekat att tanden inte var skulpterad utifrån min andra framtand, utan mer att betrakta som en slät monolit i ett grövre månlandskap. Mina naturliga tänder är kantiga, den nya rund.
Men jag sa inget. Ville inte krångla. Tänkte inte att någon skulle märka.
Nu har jag varit med i tio tv-sammanhang och tiotusen möten, jag har glott, kisat och bedömt. Slutsatsen är att leendet är fult. Och att det är modernt och tidstypiskt.
Så se mig smila, se markisen lyftas.
Där har du två prydliga men omaka framtänder placerade bredvid varandra. Visst är kombinationen spännande?
