Det finns anledning att känna obehag för Sveriges pressfrihet

Karin Schmidt

När mediers rätt att verka fritt begränsas sker det inte över en natt. Titta på historien, men också på vår samtid. Pressfriheten i Ungern, Ryssland, Kina, Polen har gradvis försämrats och det enda som händer över en natt är att man plötsligt vaknar upp i en ny mindre fri verklighet.

Innan förändringarna sker har man i bästa fall känt obehag och protesterat lite lamt inför nya beslut. Men det finns anledning att känna obehag just nu. För Sveriges pressfrihet.

I dag ligger vi på plats tre över länder med pressfrihet, men det kan ändras relativt snabbt.

Titta bara på den senaste tidens lagändringar och förslag till ändringar.

· 1 januari trädde den nya utlandsspionerilagen i kraft, vilket innebar och krävde en grundlagsändring. Aftonbladet har skrivit om detta bland annat här och här, men tyvärr för sent. Lagen innebär i korthet att myndigheter får större makt att begränsa vad svenska medier får skriva om Sveriges internationella samarbeten.

· Justitieminister Gunnar Strömmer (M) sa häromdagen att han vill göra förolämpning mot tjänstemän till ett lagbrott och öka möjligheten att få personuppgifter sekretessbelagda. Vid en första tanke kan det verka rimligt, klart att tjänstemän inte ska behöva förolämpas i sin yrkesutövning. Men sekretessbelagda personuppgifter gör att det blir svårare för journalister att granska beslut och vem som fattat dem. Och vem ska avgöra vilka som ska ha skyddade uppgifter och inte?

· Min kollega Eric Rosén rapporterade i veckan om ett förslag om ”återkallelse av sändningstillstånd”, som innebär att sändningstillståndet för radio- och tv-kanaler ska kunna dras in om sändningarna anses utgöra en “fara för Sveriges säkerhet”.

· Aftonbladets Oisin Cantwell berättade häromveckan för mig att det finns ett förslag att domare ska gå igenom förundersökningar och se till att det som ska vara sekretessbelagt är det. Då domare är upptagna personer kommer det sannolikt att innebära att det tar väldigt mycket längre tid för journalister att få ut en förundersökning. Vilket gör att det blir svårare för oss att beskriva vad som hänt för er läsare, och tar längre tid att granska polisens arbete.

Var och en av dessa förändringar kanske inte stryper pressfriheten drastiskt, men tillsammans blir de delar i en helhet där vi befinner oss på ett sluttande plan.

Det bygger dessutom på att det finns en regering och riksdag som vill oss medborgare väl och som värnar press- och yttrandefrihet. En illvillig regering kanske ser saker på ett annat sätt – och de har då lagen på sin sida att utnyttja.

Låt oss inte göra samma misstag som gjorts många gånger förr genom historien, att vara naiva nog att tro att vi har en för alltid stark demokrati.

Då vaknar vi kanske plötsligt upp i en ny, begränsad, verklighet.