Valet kan avgöras av en bomb i Värnamo
Valåret har tjuvstartat.
Och Mikael Damberg, vars ögon bara ser tröttare ut för varje nytt gängmord som når rubrikerna, var propert klädd i blå kostym då han i dag kallade till en av de där digitala pressträffar som i pandemins tid har ersatt fysiska.
Inrikesministerns pressnissar hade lockat med att en budgetnyhet skulle presenteras och Ekot, TT, de stora tv-kanalerna och resten av det gamla vanliga pressuppbådet hade kopplat upp sig för att undersöka smaken på ännu en av de lättuggade portionsförpackningar som regeringen slugt har serverat de senaste veckorna.
Jag noterade ett udda inslag, lilla Värnamo Nyheter var också på plats, men tänkte inte mer på den saken.
Inrikesministern inledde med en dragning av vad som i vår dystra tid har blivit en tradition, nämligen statistiken för skjutningar och sprängningar.
Det visade sig att augusti även mätt med denna mörka epoks mått var mörk. Tio döda.
Mycket till tröst är det nog inte, men så här såg det ut även i fjol, sensommaren är numera en hetsig period i gangstervärlden.
Då siffror och staplar var undanstökade berättade Damberg att han nyligen varit ute i Tensta och träffat rädda och oroliga mammor samt deltagit i en minnesstund för tolvåriga Adriana, som för ett år sedan förlorade livet i en av alla dessa uppgörelser.
Det är bra att han ägnar sig åt sådant. Det är med politiker som journalister, för att förstå verkligheten måste den också besökas.
Budskapet som statsrådet fick med sig var också en viktig påminnelse om allt det som går förlorat i politiska utspel, tv-debatter och upprörda känslor i sociala medier:
Det behövs bättre skolor, tidigare sociala insatser för smågrabbar på glid och fler jobb för unga vuxna om utvecklingen ska kunna vändas.
Mindre trovärdig lät Damberg då han skulle skryta om alla nya poliser som regeringens heroiska ansträngningar har lett till.
Visst, det utbildas som aldrig förr, färre poliser slutar, utvecklingen går åt rätt håll.
Men när allt kommer omkring har Stockholm, hårdast drabbat av våldet, bara fått 15 fler poliser sedan 2015.
Polisyrket måste bli mer attraktivt, sa Damberg bestämt. Men höj lönerna då. Svårare än så är det inte.
Inrikesministern pratade och pratade och pratade och jag var på väg att ge upp fullständigt då nyheten äntligen kom.
En halv miljard extra till polisen för att täcka ett underskott i årets budget. Jaha? Går ju knappt att göra rubrik på ens.
Jag minns den gamla goda tiden då journalister jagade nyheter ur budgeten och Aftonbladet eller Expressen lyckades spräcka hela innehållet dagen före presentationen.
En tävling som helt har spoilats av att politikerna serverar ett kapitel ur luntan i veckan. Inte minst budgeten före ett valår, som innehåller godis och fläsk åt alla, är ju numera alldeles sönderkommunicerad veckor i förväg.
Då det äntligen hade babblats klart var det dags för frågestunden. TT inledde piggt med att pressa sossen om denne kandiderar som partiledare.
Damberg såg plötsligt piggare ut och svarade att han inte står till förfogande och att han gärna ser att Magdalena Andersson tar över.
Äntligen en nyhet värd namnet! Jag sprang till nyhetsdesken och slog larm, vilket gladde en rookie på chefsstolen som raskt skickade ut en nyhetsflash till hundratusentals mobiler.
Jag missade det mesta av vad som återstod av pressträffen. Men insåg i gengäld plötsligt varför en reporter från Värnamo deltog i showen.
Det var ju där som en gangster häromdagen sprängde sig till döds med en bomb som skulle användas till att skrämma ett vittne till tystnad.
Valet kan mycket väl komma att avgöras av om skjutningarna och sprängningarna ökar eller minskar.
Och det är inte nödvändigtvis utvecklingen i Stockholm som är viktigast för väljarna.