Stockholms kriminella gäng expanderar till Norrland
Svenska kriminella har etablerat sig i transitländer, nätverken expanderar till mindre orter och servicen till kunderna har blivit bättre.
Brås nya rapport om en narkotikamarknad i förändring är dyster.
Dyster inte minst därför att det är droghandeln som är den ekonomiska motorn i alla dessa gängkonflikter och alla deras mord.
Nu finns det för all del alla möjliga slags motiv till skjutningar och sprängningar, banala kränkningar, ett behov av att inge respekt, futtig osämja som får orimligt långtgående konsekvenser, men uppgörelserna tenderar att börja och sluta med konkurrens om narkotikamarknaderna.
Det är en bransch i förändring som har genomgått en professionalisering, visar den ambitiösa undersökning som Brå, Brottsförebyggande rådet, presenterar i dag.
Några av myndighetens kriminologer har tittat närmare på smuggling, gatuförsäljning, internethandel och köpare, de har kort sagt tagit ett större grepp om ämnet.
Det har gått över ett årtionde sedan Brå senast satte tänderna i knarket och sedan dess har tre stora förändringar skett.
Smugglingen har effektiviserats med hjälp av utlokaliserade svenska organisatörer i centrala transitländer.
De finns framförallt i Spanien och i Nederländerna. Organisatörerna köper partier av cannabis, kokain, amfetamin och narkotikaklassade läkemedel på uppdrag av ligor i Sverige.
De fixar också transporterna. Inte sällan används legala företag i godstrafiken.
Köparna har fått det mer bekvämt. Affärerna behöver inte längre skötas i skumma gränder eller i parken om natten. Det går att handla på nätet eller med fiffiga appar. Hemkörning för den som vill.
Försäljningen på internet är än så länge en ganska liten del av den sammanlagda kommersen. Mellan 3 och 14 procent, bedömer Brå.
Men det växer. Bara på Darknet har försäljningen ökat med 675 procent mellan åren 2014 och 2020. I juli förra året omsattes 31 miljoner kronor på denna den hemliga delen av internet.
Och vad hittar vi på Darknet, om inte en överrepresentation av pursvenskar bland köparna.
Hela 87 procent. De har också genomgående högre inkomster än de som torskar för ringa narkotikabrott på gatan.
Mest alarmerande i rapporten är möjligen dock en helt annan utveckling.
Kriminella nätverk strävar efter att styra knarkhandeln på vissa geografiska platser. Konkurrensen leder dels till mer våld, dels till att gäng utökar verksamheten och etablerar sig i nya orter.
Narkotikaförsäljningen i socialt utsatta områden sköts i regel av gäng som gör anspråk på att äga platsen.
En kontroll som uppnås genom olika typer av brottslighet. Grupperingarna är multikriminella. I en tredjedel av de fall som Brå har granskat dyker det även upp annat elände.
Misstankar om mord och mordförsök, vapenbrott, utpressning, rån, stölder, penningtvätt, smuggling av andra varor, övergrepp i rättssak...
I intervjuer framkommer att en förutsättning för att få sälja droger i dessa områden är att langaren köper av nätverket som dominerar stadsdelen. Reglerna för hur verksamheten ska bedrivas är strikta.
Kranarna är franchiseförsäljare. Ett upplägg som påminner om McDonalds, 7-Eleven och al-Qaida.
Det visar sig också att städer i Norrland har blivit nya attraktiva marknader för ligor i Stockholm.
Möjligen är det denna expansion som förklarar mordet på en ung kvinna i Luleå för snart en månad sedan.
Enligt uppgifter till Aftonbladet var det medlemmar från det blodbesudlade gänget Shottaz i Rinkeby som låg bakom det.
Vilka slutsatser drar då rapportförfattarna?
En är att det har blivit enklare för gängen att etablera sig. Hubbarna utomlands har öppnat för fler aktörer.
Och med hjälp av Darknet kan personer som inte har kontakter i den kriminella världen göra storskaliga affärer.
Dessutom utvecklas den digitala och krypterade kommunikationen snabbare än lagstiftningen.
Brå funderar över ökade befogenheter för polis och tull att öppna försändelser.
Myndigheterna måste framförallt få bättre möjligheter att kämpa mot den globaliserade brottsligheten. Förstärkt gränsskydd, utökat samarbete mellan statliga aktörer.
Dessutom efterlyses större polisiär närvaro i transitländer och länder där narkotikan produceras.
Kanske kan också formerna för den stundom hopplöst långsamma internationella rättshjälpen förenklas?
Prioritering av finansiella brott och, givetvis, ökad polisiär närvaro i utsatta områden är annat som nämns.
Och, inte minst, bättre möjligheter att lämna den kriminella miljön. Intervjuer visar att det finns en längtan bort från skiten.
Inte överraskande, om någon frågar mig. Att sluta bakom Kumlas murar eller i en liksäck låter inte attraktivt.
Ni hör själva. Mycket kan bli bättre. Men det blir sannerligen inte enkelt att vända utvecklingen.