Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Martin, Martina

Klockan klämtar för Miljöpartiet

Miljöpartiet slåss mot klockan.

De har knappt 22 månader på sig att gå från kris till vinst. Det är kort tid i politikens värld.

Miljöpartiet föll ner i ett djupt krishål i våras. En tredjedel av partiets statsråd tvingades lämna regeringen, språkröret Åsa Romson fick lämna partiledningen, förtroendet för Gustav Fridolin rasade och opinionssiffrorna dök.

Sedan dess har det lugnat ner sig. Med ett viktigt undantag, de fyra av partiets totalt 25 riksdagsledamöter som bojkottar partiets gruppmöten till förmån för egna.

De fyra, mest känd är förre ledamoten av EU-parlamentet Carl Schlyter, har antingen petats från poster på grund av illojalitet eller gått i solidaritet med de petade.

Att 16 procent av ledamöterna bildat eget är ingenting ett riksdagsparti kan kosta på sig. Men ännu värre är det för ett regeringsparti som ju ofta måste samla trupperna för att baxa förslagen genom riksdagen.

”Smartness och snillrikhet är nödvändigt”

Men frånsett det har krisen stillat sig. Krisrubrikerna har blivit färre och väljarstödet har i princip slutat falla. Men räcker det för att bli en valvinnare 2018?

Knappast. Språkröret och utbildningsministern Gustav Fridolin börjar, trots sin ålder, alltmer framtona som en föredetting. Språkröret och biståndsministern Isabella Lövin gör inte bort sig, men är inte heller någon succé.

Det som skulle krävas för att Miljöpartiet skulle kunna häva sig ur svackan är tyvärr ganska mycket. För det första måste de ta hem sakpolitiska segrar efter en rad regeringsbeslut som uppfattas som klimatsvek.

För det andra måste de visa att de gör skillnad, Sverige ser annorlunda ut med dem i regeringen. Det hänger givetvis ihop med sakfrågevinster. Men det krävs också att de gröna på ett smart och intelligent sätt visar på skillnaderna mellan dem och Socialdemokraterna.

Smartness och snillrikhet är nödvändigt. Annars kan det uppfattas som om partierna är osams. Och det vore inte bra.

Men de gröna skulle också behöva profilera Isabella Lövin. Uppförsbacken för hennes manliga kollega Gustav Fridolin är för hög för att det ska vara värt besväret. Med Lövin kan det däremot lyckas.

Bekymmersamt

För det räcker inte med att hon inte gör bort sig. Hon måste också sätta avtryck, göra positiva märken i parketten.

Men utgångsläget är bekymmersamt. Enligt Aftonbladet/Inizio har Miljöpartiet tappat 40 procent av sina väljare sedan valet 2014. De ligger nu och skvalpar farligt nära den avgörande fyraprocentsspärren för att komma in i riksdagen.

De gröna har 22 månader på sig att vända utvecklingen. Det är ingen lång tid för att ändra bilden av ett parti. Under tiden klämtar klockan olycksbådande.