Sameby drog regeringen till högsta juridiska instans i dag
En bild på Ebba Busch med en röd ballong i handen.
Det är första dagen i en förhandling om en ny gruva och det finns naturligtvis en anledning till att samebyns advokat projicerar just det fotografiet på Högsta förvaltningsdomstolens skärm.
Det var den förre näringsministern Karl-Petter Thorwaldsson som fattade beslutet att bevilja bearbetningskoncession till gruvdrift i Kallak, ett beslut han i god sossepamptradition motiverade med att han ”älskar gruvor”.
Efterträdaren Busch ville inte vara sämre, den som tittar närmare på ballongen ser att där står ”Jag älskar också gruvor”.
Att projektet, om det genomförs, hotar den rennäring som Jåhkågasska tjiellde sameby har bedrivit sedan urminnes tider tycks inte ha bekymrat vare sig den nuvarande eller förra regeringen.
Nu slåss denna urbefolkning för att regeringsbeslutet ska upphävas och de bedöms ha goda chanser, de har mäktiga kritiker på sin sida, FN, Länsstyrelsen, forskare, Greta Thunberg, världsarvet Laponia påstås vara i fara.
Den är effektiv, bilden på politikern med den röda ballongen som advokat Lisa Länta visar upp under sitt inledande anförande.
Den signalerar politisk överhet i Stockholm som känner doften av pengar och arbetstillfällen och som inte bryr sig om en minoritets rättigheter och som inte heller tycks ha varit särskilt noggrann med vad lagarna faktiskt säger.
Sal 14 i Schering Rosenhanes palats, uppfört i mitten på 1600-talet, prytt av tre stora oljemålningar föreställande Karl XI.
Bänkrad efter bänkrad med samer i sina traditionella dräkter, de har rest ner från fjällen och Jokkmokk och bor på hotell i Fruängen, förort till Stockholm.
Fem justitieråd under ledning av Henrik Jermsten ska i två dagar lyssna på argument och sedan fatta ett beslut som förhoppningsvis meddelas före jul.
Lång betänkelsetid kan tyckas, men så är det också komplicerad juridisk terräng som beträds.
Advokat Länta och hennes kollega Camilla Wikland åberopar grundlagen, FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, miljöbalken, internationell rättspraxis, Europakonventionen, förvaltningslagen, juridiska principer om proportionalitet och objektivitet.
Då och då mullrar det av tåg som passerar, människor på väg till och från Stockholm med sina drömmar och förhoppningar och misslyckanden.
Just den här salen har fått uppleva sin beskärda del av juridisk dramatik, skotten i Knutby, Pirate Bay-målet.
Jag minns då mamman till en åtalad mångmiljonär blev utkörd eftersom hon hade sin lilla pudel med sig, hon stegade förnärmat och högljutt klagande ut.
Girjas sameby har tidigare vunnit i rätten, andra samebyar ligger i startgropen, det är komplexa frågor som ska hanteras, frågor som egentligen borde besvaras med lagstiftning, så kanske det också blir så småningom, men det råder politisk oenighet om det grundläggande, rätten till jakt och fiske och rennäring.
Jåhkågasska och ytterligare en sameby, Sirges, kämpar i detta mål för att få behålla viktiga betesområden och för den traditionella renskötsel som gruvan hotar.
Några poliser dyker upp, de har fått larm om bråk, ett larm som visar sig vara falskt.
En intervju gjord av Sveriges Radio spelas upp, en reporter frågar näringsminister Thorwaldsson om dennes objektivitet då gruvbeslutet fattades, en objektivitet som är reglerad i regeringsformen.
”Ingen är objektiv”, svarar politikern.
– Tänk om en domare hade uttalat sig på det här sättet, morrar en av advokaterna.
På andra sidan fönstren i en över 400 år gammal byggnad syns i diset och duggregnet de höga husen i glas och betong i city.
Ett nytt och ett gammalt Stockholm. Och en juridisk tvist mellan ett nytt och ett gammalt Sverige.