Vi snubblar fram i svengelska-träsket
Det finns en berömd pjäs som heter ”Linje Lusta”. Även om du inte har en susning om vad den handlar om så känner du igen titeln.
De två orden har sådan lyster och klang att den som hört dem aldrig glömmer.
De är ett exempel på hur en skicklig översättare, precis som en skicklig författare, ger språket liv. Sven Barthel gav Tennessee Williams pjäs dess svenska titel. På engelska heter den ”A streetcar named Desire”, vilket inte alls är lika bra.
Det finns en berömd filmatisering med Marlon Brando och Vivien Leigh. Om den hade gjorts i dag skulle den sannolikt fått behålla sin amerikanska titel. Den svenska importören hade inte brytt sig om att klura ut en översättning.
I Stockholm visas denna vecka filmer som ”My week with Marilyn”, ”Real steel”, ”The rum diary” och ett gäng andra som heller inte har översatta titlar.
Lättja och inkompetens är en del av förklaringen. Helena Stenberg, pressansvarig på SF, säger att bolaget behöll titeln ”rum diary” för att den ”passade filmen bäst”. Tjena. Hade SF inne några kvalificerade översättare som laborerade med andra titlar? Skulle inte tro det.
Mängder av människor i vårt land talar lite eller ingen engelska alls. De stängs ute från en del av det offentliga samtalet och filmtitlarna blir obegripliga, men det struntar kulturens påvar i.
Otyget har spritt sig till litteraturen där ansvariga tycker att det är i sin ordning med språklig misch-masch.
1980 publicerade Tidens förlag Lasse Mårtensgårds fina översättning av Hunter S Thompsons bok ”Las Vegas. En grym resa till hjärtat av den amerikanska drömmen”.
Nu har Pocketförlaget gett ut en nyöversättning av Einar Heckscher. Titeln lyder: ”Skräck och avsky i Las Vegas: en vild tripp till hjärtat av The American Dream”. Aaarggh!
Lättjan och inkompetensen har fått breda ut sig därför att många som tillhör den snattrande klassen tror att de kan engelska lika bra som svenska. Det är oftast en grov missuppfattning.
Om det fortsätter kommer vi snart att snubbla fram i ett språkligt träsk där vi inte behärskar något uttrycksmedel. Vi blir ett folk av halvanalfabeter som hankar sig fram på ömsom svenska fraser, ömsom engelska, och när språket blir grovhugget blir mänskliga relationer det också.