Utskrattade ”Sluta skjut” visade sig fungera
Så hur gick det med ”Sluta skjut”, projektet i Malmö som skulle få bukt med alla dessa gängmord och sprängningar som plågade staden för några år sedan?
Polischef Stefan Sintéus har ett och annat att säga om saken och var först ut av inblandade tjänstepersoner och politiker att under morgonen tala under en av alla dessa digitala pressträffar som i virusets tid har ersatt fysiska möten.
Han tog oss tillbaka till 2017. 65 skjutningar, nästan lika många sprängningar, och berättade att syftet med ”Sluta skjut” var att få ner antalet blodiga konflikter, bidra till att minska allmänhetens oro och hjälpa sjukvården, som gärna använder sina resurser till annat än att lappa ihop gangsters.
I ett upphetsat nyhetsläge med stundande riksrättsåtal mot avgående president och fortsatt dramatik runt pandemins utveckling är det givetvis svårt att konkurrera med någonting så osexigt som utvärdering av en lokal och tålamodskrävande satsning i rikets tredje stad.
Ett projekt som till råga på allt mest möttes av hån, gapskratt och löje vid lanseringen för några år sedan.
Men den journalistiska uppslutningen blev hyfsad och Sintéus, klädd i polisuniform och headset, var entusiastisk. Siffror rabblades. Sedan 2017 har antalet skjutningar sjunkit år för år.
Några veckor in på 2021 går det att summera fjolåret. 20 gånger har vapen plockats fram och avfyrats. Mindre än en tredjedel jämfört med det dystra toppåret.
Vem hade kunnat hoppas på en så pass god utveckling då missmodet var som störst?
Ville alla de dysterkvistar som raljerade över satsningen ens att det skulle bli bättre?
Frågan må te sig provokativ, men i tämligen utbredda kretsar inom och utom riket har Malmö fungerat som det perfekta exemplet på vad massinvandring, kulturmarxism och politiskt flum leder till för elände.
Om utvecklingen är allt för positiv måste dessa personer göra sig omaket att rota fram någon annan stad där mördare, islamister och knarklangare dominerar gator och torg och hederliga skattebetalare inte vågar sig ut efter mörkrets utbrott.
”Sluta skjut”, ett grepp importerat från USA och medfinansierat av EU, är ett samarbete mellan Malmö stad, Polisen och Kriminalvården.
Gängkriminella kallas till möte och får veta att den som från och med nu åker fast med vapen indirekt utsätter hela sitt gäng, släktingar och anhöriga för hembesök, kontroller och orossamtal.
Även annan uppsökande verksamhet förekommer. Polischefen berättar att insatserna har rört om i grytan. Sedan rabblade han nya siffror. 45 frihetsberövade just nu kopplade till projektet, drygt 30 pågående förundersökningar.
Ny ansikten dök upp på min dator. Kriminalvårdschef Petra Tullgren försäkrade att den som inte kommer till möten kan få sitt straff omvandlat till fängelse.
Kommunalråd Sedat Arif, själv uppvuxen i Rosengård, berättade om 150 miljoner kronor som ska satsas på barn och ungdomar i riskzonen.
Nu förlängs projektet ytterligare tre år. Fokus är att stoppa den nyrekrytering som sker då gängmedlem efter gängmedlem hamnar i häkte.
Inte illa för ett initiativ som allt från kriminella till gamla polisforskare skrockade åt då det begav sig.
Givetvis är inte ett projekt med ett töntigt namn hela förklaringen till Malmös glädjande utveckling. Rimligen är traditionellt polisarbete betydligt viktigare. Möjligen har även straffskärpningen för olaga vapeninnehav haft effekt.
Men kritikerna tycks ha haft fel. Det är inte alltför våghalsigt att hävda att ”Sluta skjut” har haft något slags betydelse.
Det är om inte annat fint att se att det finns politiker och polischefer som har den styrka som krävs för att stå emot en gapig opinion och våga satsa på någonting så omodernt som brottsförebyggande arbete.