Slutsatsen efter corona borde vara – vinst är dödlig
Värst och fräckast försök att göra politik av den svenska överdödligheten i coronapandemin kommer naturligtvis från höger.
Ebba Busch (KD) anklagade regeringen för att med ”berått mod” ha låtit smittan spridas och döda tusentals åldringar. Det är, förutsatt att Ebba Busch förstår vad hon säger, en ren och klar anklagelse för uppsåtligt massmord.
Jimmie Åkesson (SD) var inne på samma tankegång när han på Facebook anklagade regeringen för att ha infört ”ättestupa”, vilket lett till en ”massaker” på landets äldre befolkning. Det betyder också uppsåtligt massmord.
Låt vara att föreställningen om att åldringsvården under yngre järnåldern bedrevs med ättestupa är ogrundad. Legenden säger att våra nordiska förfäder tvingade åldringar att begå självmord genom att kasta sig utför stup.
Man kan tycka att Åkesson och hans forntidsdyrkande kamrater borde veta bättre om sina älskade vikingar.
Tanken med dessa besinningslösa attacker från höger måste ha varit att flytta opinionen högerut, eller åtminstone bort från den uppsåtligt massmördande socialdemokratin. Man kan frukta att detta från och med nu blir ett återkommande politiskt trick, att placera skulden för överdödligheten bland våra gamla hos den politiska motståndaren.
Som när utrikesminister Ann Linde slog fast att coronadöden främst härjade på privata äldreboenden. Det kan hon inte veta, även om det är ett rimligt antagande. Men avsikten är förstås att peka på kapitalismens dödlighet.
Varvid dock den gamle högermannen Gunnar Hökmark (M) slog fast att ”överdödligheten inom äldreboenden tvärtom är högre i de kommunala verksamheterna”. Vilket inte han heller kan veta något om. Men avsikten är förstås att peka på kapitalismens hälsobefrämjande karaktär.
I denna debatt ingrep dock Sveriges ledande epidemiologiska expertis, DN:s ledarsida, genom att påstå att ”tvärtom är andelen smittade densamma på kommunala och privata boenden”. Vilket inte heller DN kan veta något om.
Den här politiska striden lär inte gå över i första taget. Om den alltmer privatiserade svenska åldringsvården i sin yttersta konsekvens är dödlig blir det en avgörande kunskap i den nära framtid när svensk åldringsvård måste rustas upp decennier av förfall. Att svensk åldringsvård är dramatiskt mer privatiserad än motsvarande omsorg i våra grannländer är helt klart, precis som med vår privatiserade skola. Men är vår högre dödlighet en följd av privatiseringsvågen?
Redan frågeställningen är ett överhängande hot mot privatiseringsromantikerna inom högern.
Enstaka avslöjanden ger onekligen en svart bild av hur döden frodas på privata vårdhem. Som Expressens skildring av ”Berga vård & omsorgsboende” i Stockholmstrakten, som ingår i den privata koncernen ”Ansvar & omsorg” med 25 verksamheter runt om i landet. I april var dödligheten på anläggningarna i Stockholmstrakten uppe i en tredjedel. I maj månad förklarade vd Sakarias Mårdh att man uppnått ett tillstånd av ”fritt från Corona”. Men i juni hade dödligheten stigit till hälften av kunderna (48 döda).
Avslöjandet i Expressen innehöll de vanliga skräckexemplen om sjuk personal som tvingas arbeta för att inte betraktas som arbetsvägrare och svårt sjuka som ordinerades morfin, dvs skonsam död, istället för syrgas. Och därtill förstås alla ”besparingar” (dvs vinst) som gjordes på bristande utrustning.
Men detta är bara ett enstaka skräckexempel. Det bevisar inte helheten. Dock har landets vårdinrättningar snabbt lärt sig att med alla till buds lagliga eller olagliga metoder värja sig mot journalistik. De sitter ju i samma båt. Varken de kommunala eller de privata vill i stället bli sittande med Svarte Petter. Gemensamt bekämpar de således all journalistik.
Blott vissa fakta är tills vidare säkra. Nio av tio svenskar som dör i coronainfektion är över 70 år. Vinst på privata vårdhem uppstår genom besparingar, dvs sämre vård.
Slutsatsen borde vara att vinsten är dödlig.