S-strategin kring Magdalena Andersson ett misslyckande
Socialdemokraterna kommer inte växa om de fortsätter att gömma sig bakom sitt valresultat. Visst ökade de, men till det näst sämsta valresultatet på över 100 år.
Blir åren i opposition inte mer än en fortsättning på årets valkampanj missar S sin chans att komma tillbaka som ett parti väljarna förstår sig på och vet vad de vill.
När Magdalena Andersson aviserade sin avgång som statsminister sa hon att Socialdemokraterna nu går i opposition och kommer att fortsätta driva sina prioriterade frågor. Ni kanske minns dem – vända på alla stenar för att minska segregation och det gängrelaterade våldet, ta tillbaka kontrollen över välfärden och klimatomställningen.
Alltså den exakta politik som just lett till en valförlust.
Årets val är lustigt på det sättet. De som vann förlorade och de som förlorade vann. De forna regeringspartierna S och MP gick båda framåt och Moderaterna och Kristdemokraterna som nu bildar regering, tappade i väljarstöd.
Det enda parti som vann på riktigt är Sverigedemokraterna.
Visst är det svårt att vinna och förlora samtidigt, men Socialdemokraterna måste vid nåt tillfälle ta bort skygglapparna fundera över varför de inte fick möjligheten att sitta kvar.
Det var inte Magdalena Andersson, hon hade skyhögt förtroende bland väljarna. Däremot var strategin att satsa en hel valrörelse på hennes statsmannaskap misslyckad.
Det var inte en trygg ledare väljarna ville se. De ville se förändring och det är nästintill en naturlag efter två mandatperioder med samma regering.
Det är en svår pedagogisk piruett att få till ett budskap om förändring från sig själv. Partiet försökte. De bytte partiledare och ledargarnityr men politiken sprang ifrån Socialdemokraterna. Vinster i välfärden blev inte en het valfråga, skjutningar och gängvåld dominerades av de politiska motståndarna och klimatdebatten ägde Miljöpartiet.
Under åren i regering har Socialdemokraterna viftat bort den återkommande kritiken om att partiet saknat en berättelse och en vision om vad för slags samhälle de vill ha egentligen. Partiet har viftat bort kritiken som kommit även inifrån partiet om att januariavtal och mittensamarbeten gjort att S tappat sin politiska kompass.
Många socialdemokrater är självklart ledsna och besvikna över att förlora regeringsmakten, men det måste vara en ännu större besvikelse att partiet inte ser det som en möjlighet att rannsaka sig självt om hur det gick till.
Magdalena Andersson sa i sitt avskedstal att hon håller dörren öppen för Ulf Kristersson om hans regeringsunderlag inte håller ihop.
Vill Socialdemokraterna ta tillbaka regeringsmakten om fyra år är det en tunn strategi att hoppas på att SD strular till det för den kommande Kristersson-regeringen. Statsmannamässigheten måste paras med en politisk vision.