Komplicerad juridisk röra kring de läckande gasrören
En juridisk röra som riskerar att bli en plågsam långkörare råder runt Nord Stream-läckorna.
Har verkligen svensk åklagare rätt att spärra av delar av havet?
Och kan EU:s sanktionsregler sätta stopp för reparation av läckorna?
I måndags beslöt åklagare att spärra av Östersjön runt två av läckorna.
Det innebär att det är förbjudet att röra sig i området med fartyg eller att dyka ner till ledningarna.
Åklagare Mats Ljungqvist motiverar avspärrningarna med att de behövs för att kunna genomföra en brottsplatsundersökning.
Kustbevakningen övervakar och patrullerar nu den aktuella delen av Östersjön för att förhindra att fartyg tar sig in.
Åtgärderna låter vid en första betraktelse rimliga, för att inte säga självklara. Men på vilken juridisk grund är området avspärrat?
Det är utanför svenskt territorialvatten, på ett hav där Sverige inte har straffrättslig jurisdiktion.
Åklagarmyndighetens pressmeddelande ”Uppdatering i ärende om Nord Stream” ger ingen vägledning om vilka paragrafer som har åberopats och kammaråklagare Ljungqvist vill inte svara på frågor.
Sant är för all del att det avspärrade området ligger inom Sveriges ekonomiska zon. Men det betyder inte mer än en exklusiv rätt till dess naturtillgångar.
Exempelvis Said Mahmoudi, professor i internationell rätt, har ifrågasatt Åklagarmyndighetens beslut.
I går kritiserade för övrigt företaget Nord Stream 2 AG, gasledningarnas operatör, Sverige och Danmark i ett pressmeddelande för att bolaget inte får undersöka skadorna på ledningarna.
Att de inte får de beror just på avspärrningen.
Det var bara en tidsfråga innan en dispyt skulle bryta ut. Och den kan accelerera.
Stockholm och Köpenhamn är av begripliga skäl måttligt intresserade av att ett bolag som kontrolleras av Kreml ska få dyka ner.
Och ingenting tyder på att Nord Streams redan bristande tålamod och höga blodtryck kommer att förbättras.
Situationen blir inte mindre komplicerad av att operatören tycks sakna tillstånd för de stora reparationer som kommer att krävas, berättar Ekot i dag.
När den svenska regeringen 2018 gjorde tumme upp för Nord Stream 2, fanns i kontraktet ingen bestämmelse som medgav annat än tekniskt underhåll och mindre reparationer.
Det verkar enligt internationella regler som att Sverige och Danmark måste ge Nord Stream ett nytt tillstånd för att laga eller byta ut rördelar.
Ingen avundsvärd situation för regeringen.
Säger den ja till reparation så får Ryssland kontroll över gasleveranserna igen. Säger den nej kommer rören till slut sannolikt att rosta sönder, med allt vad det kan tänkas innebära för miljön.
Men det finns en ännu större juridisk nöt att knäcka för Rosenbad.
Den ryska statens företag Gazprom, huvudägare till Nord Stream 1 och 2, omfattas av de sanktioner som EU har beslutat om med anledning av invasionen i Ukraina.
Det skulle kunna innebära att Sverige inte kan ingå avtal om rören.
Nord Stream finns dock inte med på sanktionslistan.
Vad är det egentligen som gäller?