Brokig skara politiker intar riksdagshuset
Någon har suttit i kommunfullmäktige för VPK.
En annan sitter i rullstol, en tredje är dömd för förtal.
Vad vill dessa 17 män och tre kvinnor, Sverigedemokraternas riksdagsgrupp, åstadkomma under sina fyra år?
Låt oss återkomma till den frågan och först konstatera att inte mycket är sig likt då polisen spärrar av hela Riksgatan för att en riksdagsgrupp ska samlas för första gången.
Men så befinner sig också nationen i ett upprört tillstånd. Det smids planer för att hindra SD i utskotten, ledarskribenter och krönikörer tävlar i fördömanden och tiotusen människor söker sig till Sergels torg för en imponerande manifestation mot främlingsfientlighet.
Det finns skäl att misstänka att dessa 20 politiker inte delar etablissemangets syn på Sverigedemokraterna och när de samlas i riksdagshusets entré så uppstår en tacksam möjlighet att låta dem komma till tals.
Det är, visar det sig, en brokig samling nya politiker som tar plats i vår högsta beslutande församling.
Tony Wiklander, 71, en gång i världen representant för VPK i kommunfullmäktige i Åstorp, fnyser åt påståendet att han skulle vara rasist.
Han säger att det måste gå att diskutera den svenska invandringspolitiken, vilket i sak givetvis är korrekt.
– Vi måste förstå att vi inte varje år kan ta emot lika många invandrare som det finns invånare i en medelstor svensk stad.
Jag frågar varför.
– Man måste inte vara professor i matematik för att förstå att människor med osvensk bakgrund snart är i majoritet om vi inte gör något åt saken.
Lars Isovaara, civilingenjör från Skellefteå, är partiets kriminalpolitiske talesperson.
Han är rullstolsburen sedan han fredagen den 13 augusti 1995 cyklade omkull och blev förlamad. Han gick med i partiet för tio år sedan efter att han ”... på nätet läste hur det såg ut i Paris förorter.”
– Invandrarungdomar stack bilar i brand. Och det där spred sig till andra europeiska städer. Allt medan politikerna här sjöng lovsånger till det mångkulturella Sverige.
Isovaara var rädd för att även Sverige skulle drabbas av upploppen. Politikerna lovade att så inte skulle ske.
– Men nog kom problemen även hit, vilket Sverigedemokraterna varnat för. Därför gick jag med.
Lösningen? Kraftigt strypt invandring.
– Det måste dessutom vara så att svenska lagar gäller även invandrare.
Så är det ju redan?
– Jo, men det gäller att respektera lagarna.
De här politikerna är, inte utan anledning, misstänksamma mot journalister. Men inte denna dag. De svarar artigt på alla frågor från tidningar, radio och tv.
Möjligen med undantag för Jonas Åkerlund, vice partiordförande, som inte vill berätta vilken fråga han anser vara viktigast.
– Att svara på det leder till en infantilisering av hela politiken, snäser han och går därifrån.
Julia Kronlid, 30, behandlingsassistent från Örebro, är desto gladare.
– Jag brinner för vården. Och familjepolitik.
Det är bara tre kvinnor bland de 20. Det innebär att Sverige tappar sin andraplats som världens mest jämställda parlament. Och inte nog med det. Kronlid ska föda barn om en månad och kommer då ersättas av en man.
– Det är tråkigt, men jag kommer få en duktig ersättare.
Viktigast, säger hon, är att ”uppnå ekonomisk stabilitet.”
Hur ska det ske?
– Det är svåra frågor. Vi får se.