Sverige fullt av minfält inför riksdagsval
Vi närmar oss valdagen och för politikerna blir vägen till valurnorna allt mer riskabel, överallt breder nämligen hela fält med åsiktsminor ut sig. Ett enda felsteg och drevet kan vara igång, karriären avslutad.
Det gäller att ha rätt åsikt, det ville säga tycka som majoriteten av väljarkåren tycker eller tros tycka. Vad politikern själv innerst inne anser, är ointressant, bara vad han säger offentligt är viktigt. Det finns hela minfält med frågor där politiker säger en sak offentligt och en helt annan mellan skål och vägg.
Den senaste åsiktsminan är de rumänska tiggarna. Majoriteten av väljarna tycker det är plågsamt att se dem. Men vad göra? Den som föreslår förbud för tiggeri anklagas omedelbart för att vilja förbjuda fattigdom. Därför ingrep både stats- och justitieministern omedelbart då en moderat politiker nyligen föreslog förbud. Regeringen har inte råd med en tsunamin av beskyllningar från oppositionen om hur cynisk och oempatisk den är mot nödlidande.
Denna fråga är kopplad till det enorma minfältet: invandringen. Den får inte beskrivas som ett problem. Då detonerar den första minan. En stor kvällstidning gick nyligen ut med texten: ”Det vi kallar Sverige är ett land som byggdes upp av finländare, jugoslaver och andra, tillsammans med svenskar”.
Faktum är att ”det land vi kallar Sverige” har i många sekler varit fosterland för en folkmajoritet som heter svenskar, som byggde sitt eget land, ibland med hjälp av folk som kom utifrån: valloner, finländare, jugoslaver och andra. Det ska dessa människor ha heder för. Svenskarna var dock inte bara med på ett hörn utan var och är majoritet, stolta över att vara svenskar. Allt som rör detta ämne, i synnerhet ord som fosterland eller stolthet är dynamit för politikerna medan stora väljarskaror förundrat betraktar de snabba förändringarna ”det land vi kallar Sverige” genomgått. Många förstår inte vad som händer och varför. Ingen politiker utanför SD vågar ta upp ämnet, den som gör det körs ut ur salongerna såsom icke rumsren.
Religionen är en superkänslig fråga, inte kristendomen, den får man håna fritt och de som försvarar kristendomen beskrivs som löjliga och harmlösa dumskallar. Nej, islam är bomben. Den som dristar sig till att ha kritiska åsikter om islam för att inte säga om Muhammed eller Koranen, den utlöser sin egen självmordsbomb. Hur kan det annars vara i ett land där ordet heder numera bara används i kombinationen hedersmord?
Konflikten mellan Israel och Palestina är ett gigantiskt minfält. Godkänt är att uttrycka sympati för krigsdrabbade Gaza. Få etablerade politiker vågar säga att palestinierna måste inse att så länge de beskjuter Israel, kommer Israel att försvara sig med kraft och att så länge jorden består kommer Israel att ligga kvar, starkare efter varje nytt krig.
Snart kanske vi får se svenska politiker sida vid sida med muslimer i en moské, för att visa solidaritet med till exempel det palestinska folket, så som svenska politiker ofta visar sig i synagogor för att protestera mot antisemitismen. Det finns trots allt cirka 500 000 muslimer i Sverige mot cirka 20 000 judar.
Det finns andra farliga områden där fel replik kan bli ödesdiger. Så här före valet har politikerna slagits om armbågsutrymmet på Pride-paraden, där Reinfeldt helt påpassligt gjorde vad tidningarna beskrev som ”historisk” entré. Oberoende av vad han själv tycker var han tvungen att aktivt delta i år – om inte hade hbtq-minan exploderat och han hade befunnits sig på fel sida av barrikaderna.
Monarkin är ett riskabelt område att ha åsikter om. Majoriteten av alla Sveriges riksdagsmän utom KD och SD är för republik. Väljarna är det inte. Alltså är det ytterst få politiker som öppet kräver republik, istället tackar de glatt ja till alla inbjudningar till slottet eftersom de ”gör skillnad på person och sak.” Vem kan vara emot Victoria? Däremot är det knappast någon politiker som i dag öppet skulle försvara monarkin, beskriva sig som monarkist. Den politikern får omedelbart töntstämpeln i pannan.
Ja, som ni ser är marken täckt av farliga minfält. Media kastar sig girigt över den som trampat fel. Så här kommer det att hålla på till timmarna innan vallokalerna ska öppna. Sen, då allt är över och kanske nya namn dyker upp i ”landet vi kallar Sverige” kommer väljarna dessvärre inse att allt går vidare ungefär som förr och åsiktsminfälten ligger kvar, kanske med några nya färska nedgrävda bomber.
Visste du att ...
… det finns ca 500 000 muslimer i Sverige, men bara cirka 20 000 judar? Islam är vår näst största religion, det finns fler muslimer än medlemmar i frikyrkorna, även om majoriteten av muslimerna inte är aktivt troende. De ber inte mot Mecka fem gånger om dagen, till exempel.
… arabiskan är Sveriges tredje språk efter svenskan och finskan? Fler än 300 000 människor talar någon form av arabiska. Jiddisch talas däremot bara av cirka 4 000 personer. Ändå är jiddisch ett officiellt minoritetsspråk i landet.
… majoriteten av svenska folket stöder monarkin, även om stödet är avtagande? För tio år sedan var 80 procent för monarkin, i dag är cirka 60 procent för kungahuset. Bara Vänsterpartiet motionerar regelbundet fört republik även om de flesta partierna har republiken som ett framtidsmål.