Partiegoism är en helt annan sak än idealism

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2016-03-27 | Publicerad 2016-03-23

Helomvändningen i flyktingpolitiken ­betalar sig.

Stödet för både Socialdemokraterna och Moderaterna ökar kraftigt på ­bekostnad av Sverigedemokraterna ­enligt Aftonbladet/Inizio.

Natten till i söndags gick en ny järn­ridå ner i Europa. Alla flyktingar som lyckas ta sig från Turkiet till den grekiska övärlden kommer skickas tillbaka – om de inte söker asyl i Grekland.

Massdeportationerna saknar motstycke i den moderna ­historien och applåderas av de flesta svenska ­partier.

Socialdemokraternas ­ledare Stefan Löfven talade så sent som i september om att i hans Europa byggs inga murar. Anna Kinberg Batras företrädare som M-ledare manade svenska folket att öppna sina hjärtan för flyktingarna.

Men idealism är en sak. Partiegoism en helt annan. Sedan valet har framför allt Moderaterna men även Socialdemokraterna tappat väljare till Sverigedemokraterna. Det var alltså nödvändigt att hejda väljarflykten.

Regeringen och Alliansen slöt i höstas en migrationspolitisk överenskommelse med mycket långtgående åtgärder. En av dem är att inga flyktingar ska få permanent uppehållstillstånd utan får nöja sig med tillfälliga. En annan är att anhöriginvandringen stryps till en rännil.

Det, tillsammans med en helt ­annan retorik än för ett par år sedan, har gjort susen. Socialdemokraterna stöds enligt den nya väljarbarometern från Aftonbladet/Inizio av 27,2 ­procent, en ökning med 2,7 ­procentenheter sedan förra ­månaden. Det är det högsta stödet sedan april förra året.

Moderaterna ökar också, med 1,5 procentenheter, till 23,9 procent. Det är den högsta siffran sedan juni 2015.

Men stödet för Sverigedemokraterna minskar alltså, för andra månaden i rad. 18,9 ­procent av väljarna säger att de skulle lägga sin röst på Jimmie Åkessons parti om det vore val i dag.

Det är den sämsta noteringen sedan i juni förra året.

Styrkeförhållandet mellan blocken ändras radikalt i den här mätningen. Sedan juni förra året har Alliansen ­varit större än de tre rödgröna partierna. Men nu leder de, visserligen med ­blygsamma 0,3 procentenheter.

Inte mycket att skryta med, men dock.

Det beror på att alla allianspartier utom Moderaterna backar. Centern är verkligen i behov av att Annie Lööf återvänder från sin föräldraledighet vilket hon bör i början av april. Liberalerna med Jan Björklund måste fram i ljuset. Även KD lider av anonymitetsproblem.

Även om väljarrörelserna är dramatiska i den nya väljarbarometern så ändras inga fundamenta i den här mätningen. Två jämnstora block står mot varandra och Sverigedemokraterna är vågmästare.

Så har det sett ut sedan valet och för närvarande tyder ingenting på att den balansen, eller obalansen om man så vill, kommer att förändras.

Det har försatt svensk politik i en slags förlamning där politik blivit liktydigt med att förvalta. Snygga till, fixa och dona.

Men några nya idéer eller visioner var det länge sedan man hörde av.

Det parti som stått för den tydligaste förändringsagendan har varit Sverige­demokraterna. Men nu är de inte längre ensamma herrar på täppan när det ­gäller hårda tag mot flyktingar. Alltså minskar stödet, det tydliga partiet blev ett av flera.