Utvärderingen av Påskupploppen avslöjar pinsamma brister
Våldsamma upplopp har inte varit ett av polisens prioriterade områden.
Det är en av flera häpnadsväckande slutsatser av utvärderingen av kravallerna under påsken.
Polisen om utredningen efter påskupploppenSvensk polis har inte ett av sina lyckligaste år.
Den senaste tidens turer inom den högsta ledningen inger inte förtroende och unga gangsters skjuter ihjäl varandra i allt högre takt.
Som om det inte vore nog med dystra rubriker om Sveriges största myndighet presenterades i morse en stor utvärdering av ytterligare en huvudvärk för de välbetalda polishöjdarna, nämligen de tio osedvanligt våldsamma upploppen för åtta månader sedan i bland annat Örebro, Linköping och Norrköping.
Kravaller som triggades igång av att den dansk-svenske högerextremisten och islamofoben Rasmus Paludan besökte dessa städer för att bränna koranen.
Utredaren Gunnar Karlson, en välmeriterad person som bland annat har varit chef för den militära underrättelsetjänsten Must, och hans medhjälpare har såvitt jag förstår gjort en ambitiös insats.
De har besökt nationens samtliga polisregioner, lyssnat på poliser som riskerade sina liv under de fyra blodiga dagarna, pratat med experter inom och utom myndigheten och intervjuat sakkunniga från andra länder.
Huvuddragen i den 140-sidiga tegelstenen presenterades vid en presskonferens i morse.
Jag tror att vissa av resultaten kommer att göra en del förvånade och andra besvikna.
De flesta av de upploppsmakare som har befunnits skyldiga har, inte överraskande, varit unga män som bodde i närheten av upploppen.
Få av dem tillhörde kriminella gäng eller har visat prov på den politiska eller religiösa extremism som ibland tar sig uttryck i våld.
Inte heller finns det, sannolikt till vissa konspirationsteoretikers missnöje, tecken som tyder på att våldsamheterna var någon form av påverkansoperation från främmande makt.
Upploppen tycks inte ha varit särskilt planerade utan uppstod närmast spontant.
Det hindrar inte att det våld som utvecklades var oerhört grovt, grövre än polisen har upplevt tidigare.
Vad är då anledningen till att polisen närmast tvingades kapitulera inför våldet?
Något enkelt svar finns inte. Flera orsaker samverkade. Det finns exempelvis i vissa områden en stor och ”delvis gåtfull” potential till våldsamma upplopp.
Myndigheten togs med överraskning, långt ifrån alla poliser på fältet hade adekvat utbildning eller rätt utrustning.
Dessutom fanns inom polisen två parallella ledningsstrukturer som skapade friktion.
En ledning var de särskilda händelser som inrättades. En annan var chefskapet över den ordinarie verksamheten.
Några av slutsatserna förvånar mer än andra.
Ta bara lärdomarna av tidigare kravaller, som i Göteborg 2001 eller Husby 2013. Ambitiösa utvärderingar gjordes, men ledde inte till mer än marginella förbättringar.
Detta imponerar inte.
Än märkligare är att de våldsamma upploppen inte har någon prioritet.
Beslut om att införa den taktik och den förmåga som ska användas i situationer som dessa i alla regioner fattades först år 2020.
Att detta inte skedde tidigare är, enligt utredaren, den enskilt viktigaste anledningen till att påsken 2022 gick som den gick.
Visst, utredningshögarna med vardagsbrottslighet växer, mord läggs till mord, frestelsen att prioritera det som bara pågår och pågår och pågår och strunta i att avdela resurser till att träna våldsamma upplopp, som ju är brott som sällan inträffar, är säkert stor.
Men ändå. Man behöver inte vara Saida för att förstå att det efter hand skulle uppstå allvarliga brister som förr eller senare avslöjades med smärtsam tydlighet.
Nu läggs ett 30-tal förslag. De viktigaste av dem handlar om att upprätthålla kompetensen inom den delen av polisen som ska hantera upplopp. Gott så.
De fyra dagarna för åtta månader sedan var oerhört allvarliga. Att hundratals poliser skadades är en beskrivning så god som någon av det inträffade.
Ledningen svek de medarbetare som med sina liv som insats försökte bemöta våldet.
Staten tvingades retirera och förlorade sin makt.
Gator och torg blev laglösa.
Påskupploppen 2022 får aldrig mer inträffa.
Det här är Oisín Cantwell