Trafikverket sågas brutalt i ny rapport
De två system som ska motverka tågförseningar fungerar inte.
Riksrevisionens obarmhärtiga sågning torde vara en mindre munter läsning för Trafikverkets högsta chefer.
Svärande och frusna resenärer och pendlare.
Totalstoppet i tågtrafiken i flera timmar i går kväll skapade av lätt insedda skäl starka känslor.
Känslor som sannolikt inte mildrades av att kaoset orsakades av en uppdatering av telefonin som enligt en pressnisse på Trafikverket inte ”gick som vi hade tänkt oss”.
Detta elände är nu inte generaldirektör Roberto Maioranas enda huvudvärk i dag.
I morse släppte nämligen Riksrevisionen, en myndighet som med grundlagsskyddat oberoende vakar över att staten sköter sig, en rapport om Trafikverket och tågförseningar.
Att det är just Trafikverket som granskas har sina orsaker. Det förvaltar 91 procent av det svenska järnvägsnätet, 14 200 spårkilometer statlig järnväg.
Närmare bestämt har revisorerna tittat på de två ekonomiska system som är tänkta att få tågbranschens aktörer att skärpa sig och förbättra punktligheten.
Dessa system har ett par likheter. De är båda påhitt från EU. Och de har införts av den svenska regeringen i all hast, innan relevanta it-system och rutiner var på plats.
Det började således illa. Och det har fortsatt på samma sätt.
Det ena systemet heter kvalitetsavgifter och infördes 2012. Den part som orsakat en försening betalar en avgift till den andra parten. Exempelvis SJ till Trafikverket eller vice versa.
Har då dessa avgifter tio år senare lett till bättre punktlighet?
Nix. Exempelvis snabb- och fjärrtåg är betydligt oftare försenade i dag än vad de var för 20 år sedan.
Målet är att 95 procent av tågen ska komma i tid. På längre resor är den siffran 79.
Revisorerna har upptäckt en hel del röra. Orsaker till förseningar kodas felaktigt i datasystem, vilket gör det svårare att effektivt planera och prioritera olika former av underhåll.
Trafikledarna ska sköta denna bokföring. Men de får ingen vettig utbildning i ämnet.
Det visar sig också att Trafikverket inte har en aning om huruvida balansen är rätt eller ej mellan snabba insatser för att underhålla spår och trafikljus och det långsiktiga underhållsarbetet.
Så där ser det ut genom hela rapporten. Sida upp och sida ner. Några rubriker:
”Det görs inga konsekvensanalyser och uppföljningar vid hantering av förseningar.”
”Underhållsåtgärdernas effekter på förseningar analyserar s inte på ett systematiskt sätt”
”Det saknas förutsättningar för trafikledare att fatta välgrundade beslut om prioritering vid förseningar”
Till sin förvåning upptäcker revisorerna att Transportstyrelsen 2016 gav Trafikverket ett föreläggande om att skicka över dokumentation på hur saker och ting fungerar.
Sex år senare pågår ännu detta arbete.
Ursäkta, men vad är det egentligen som pågår på Trafikverket? Och varför tröttnar inte Transportstyrelsen på snigelfarten och drämmer till med vite?
Det andra styrmedlet som ska få tågbranschen att fungera bättre genom hot om svidande böter heter regressrätt och infördes 2018.
Om Trafikverket orsakar en försening har tågoperatören rätt att få ersättning för sin och för resenärernas merkostnader.
Ni har gissat rätt, inte heller det här systemet fungerar.
Sammanfattningsvis: rapporten innehåller allvarlig kritik.
Och om några dagar ska Trafikverket lägga om till ett digitalt planeringsverktyg. Tågoperatörerna är oroliga och varnar för nya förseningar och inställda tåg.
Någonting säger mig att det sista resenärerna är sugna på är kaos i jultrafiken.
Det här är Oisín Cantwell