Jag vill inte ha Brad Pitt
För ett par veckor sedan vann Brad Pitt en Oscar för sin roll i en film där han var sitt vanliga snygga själv, med avklädd attityd, giftiga kommentarer och allmänt vinnande sätt.
Brad Pitt var matematiskt vacker när han föddes och sen bara fortsatte det. Han gifte sig med ”psykfallet” Angelina Jolie, skaffade en handfull barn, söp, skrek på barnen och skilde sig. Och oj, det var visst han som var psykfallet, jaja men kolla så snygg han är när han står lutad mot den där bilen och kaxar sig mot en mindre snygg person. Åh Brad ändå.
Nu tror ni att det är Brad jag ville prata om, men det här var bara lång dags färd mot ämne. Och om min redaktör låter den vara kvar så har ni precis läst den.
Jag vill bara prata lite om killar jag gillar.
De som ser ut som om de har ramlat från hög höjd och landat rakt på utseendet.
Ryan Gosling var liiite sån, men sen blev han för känd och opererade näsan.
Benicio del Toro gillade jag väldigt mycket ett tag, sen var det Javier Bardem.
Och så har vi Laurence Fox. Mums! Ni vet, kommissarie Lewis sergeant Hathaway.
Helt akademisk, helt smal och gänglig, helt sur, helt svår med munnen full av förakt och nytänd cigarett.
Vad är det han har? Ingen aning. Om jag ska vara självkritisk så tycker jag att det är för sorgligt att det räcker för en man att vara tvär för att jag ska dåna. Hathaway ser ner på mig för att jag inte har läst Vredens druvor och jag bara ”Åh, berätta mer medan du blåser rök i mitt ansikte och klämmer mig formellt över ena skinkan.”
Det måste finnas något mer. Ja, rösten! Alldeles mörk, nästan lite malplacerad till hans insjukna kinder och blonda hår.
Men nu är det som det är. Jag tycker att han är stilig och tilltalande.
Tills det blev Question time i BBC.
Inför en utvald publik får en femhövdad panel svara på aktuella frågor och den 16/1 gästade Laurence Fox programmet.
En kvinna i publiken påpekar att kommenteringen kring Meghan Markle stundtals varit rasistisk.
”Det är inte rasism, det här börjar verkligen bli tråkigt”, säger Laurence uppgivet och kastar ner sin penna i bordet.
”Problemet med din kommentar är att du är en vit privilegierad man”, säger kvinnan.
Och om det var bensin så var Laurence majbålet.
”Åh gode Gud!” stönar han och fäller ner pannan mot bordskivan. Hans kropp ger upp i en bågformad hävning, så less är han på det tröttsamma tjatet om rasism.
Fy så beklagligt jag finner det, att svåra fulsnygga killen med mörka rösten skulle visa sig vara ”men det får man väl inte säga i det här jävla landet.”
Dagarna efter hans förtörnade utfall har Laurence hundratusen nya följare på Twitter och kallas nu ”the posterboy for anti-woke.”
Med ny frisk luft i de förmodat sotiga lungorna förklarar Laurence när stormen bedarrat:
”Jag vägrar dejta woke-tjejer”.
Just det.
Och jag vägrar dejta Brad Pitt.
Barbara … Vem behöver romantiska filmer när det finns en ny säsong av Första dejten på SVT?
Utsökta hoppfulla möten som får kärleksört att växa rakt ut ur betongväggar.
… och Christer! Frågan är om man ens behöver ett eget förhållande när man har sett Barbara och snygg-Christer hitta varandra. Om de inte lever tillsammans nu så vill jag inte veta det.