Toleransen ökar – trots våra politker
Ett av de suveränaste uttalanden jag hört på senare år lät så här: ”Vi ser er inte som en belastning. Vi ser er som en tillgång.”
Det sa Houstons borgmästare Bill White till flyktingar från New Orleans efter översvämningskatastrofen 2005.
De kom i tiotusental och blev hundratusen, två hundratusen, tre … De flesta var fattiga, illa utbildade och en hel del stod närmare drogmarknaden än arbetsmarknaden.
Jag minns Whites ord väl eftersom jag befann mig i New Orleans. Vilken kille! Vilken förmåga att skapa hopp med några få ord.
Kom att tänka på White när jag läste om den senaste undersökningen av svenskars syn på invandring. Hösten 1993 ansåg 53 procent att det ”finns för många invandrare” i Sverige. Hösten 2009 hyste 36 procent samma åsikt.
Vi har blivit öppnare, mer toleranta och de flesta av oss ser sig som en självklar del av världen. Denna kosmopolitiska inställning har vi erövrat trots våra politiska ledare.
Har ni någonsin hört en svensk politiker säga något positivt och välkomnande om eller till invandrare? Att de har något värdefullt att bidra med? Att vi behöver dem?
Inte jag.
Har ni någonsin hört en svensk politiker säga något positivt om ungdomar som vill ut och jobba?
Inte jag.
Ibland får vi höra ett varningens ord att snart råder brist på arbetskraft och då kommer invandrare minsann att behövas. De är ett jävla bekymmer men rätt som det är kan de bli till nytta.
I vårt land är människor en belastning, inte en tillgång. För några år sedan träffade jag en irakier som hade försörjt sig hela sitt liv, i Kuwait. När han på arbetsförmedlingen i Malmö sa att han kunde ta vilket jobb som helst blev han utskrattad.
Och ungdomar?
Samhällets primära mål är att fördröja deras inträde i vuxen- och arbetslivet.
Jag betraktar inte USA som Lycksalighetens ö, men det skulle kännas som en befrielse med en gnutta av Bill Whites attityd hos Sahlin eller Reinfeldt.
Nu har den växt fram underifrån. En anda av lev och låt leva spirar i landet. Mest positiva till invandring är storstadsbor, kvinnor och yngre.
Tack gode Gud för våra lattedrickande, facebookande ungdomar.